Tävlingar så som klassikern ⋆ johannacook.se

Jag har alldeles för mycket tid nu. Hinner fundera på de mest nödvändiga och totalt onödiga saker. Säkert bra för en sån som jag att få stanna upp och liksom inse hur många timmar en dag faktiskt har. Idag kom jag att tänka på den där tjejklassikern jag genomförde 2012/2013, mina känslor inför och efter och hur jag kanske ändå (trots allt) skulle gilla att ge mig an något liknande igen. Så här 3 år senare…

Plockat från min gamla blogg där jag skrev så här när allt var genomfört:

Jag kan sammanfatta det med ett ord: Plågsamt! Jag har valt detta själv men måste ändå säga så här i efterhand att det var himla dumt valt av mig. Haha. Jag tror säkert att detta kan vara toppenkul att genomföra tillsammans med någon, som ett team (eller som intern tävling) men att göra det själv… Not so fun.

Jag gick in i detta tillsammans med en vän. Som redan innan första etappen hoppade av (jag hade såklart också då en chans att skippa det hela men envis som jag är slutför jag det jag lovat mig själv att klara). TjejVättern var värst. Jag HATAR att cykla (längre än 5km åt gången) och att plågas på en cykel i spöregn, blås och med en rumpmuskel som trilskats i ett par veckor var INTE KUL. Jag fick en bra tid men var helt förstörd efteråt. Vansbro Tjejsim var kall. Jag ”fastnade” bakom alltför mycket folk för att få en okej tid men hade i övrigt inga större problem med den etappen. Det enda var att det var lång väg att åka för 20 minuter i vattnet. Lite snopet… Lidingö Tjejlopp var bra. Hade det inte varit för att jag (även då) legat sjuk i en vecka innan så hade jag kunnat fått en riktigt bra tid. Jag kände mig trots omständigheterna (och den tuffa banan) stark och löpningen är helt klart min grej (men det visst jag ju innan). Och så det sablans Kristinaloppet sen då. Sist ut för min del och den etapp som jag fruktat sedan den dag jag bestämde mig för detta. Total avsaknad av teknik men mycket vilja fick mig att trots allt klara av loppet. Men en tid som jag inte är vidare stolt över men som jag trots allt får vara nöjd med… med tanke på min hälsa, min teknik och min stora skräck för längdskidor i nedförsbackar.

Nu är det gjort! Jag är nöjd och till och med aningen stolt att jag klarat det. Nu lägger jag det här bakom mig. Mot nya mål…

klassiker

Jag tyckte helt enkelt inte att det var så superkul. Skulle jag göra det igen så skulle jag göra det väldigt annorlunda. Tjejklassikern kommer jag nog aldrig att göra. Kanske isf klassikern (den ”riktiga”) eller något annat liknande, det finns ju så mycket kul nu. Jag skulle definitivt genomföra det tillsammans med någon eller några. Jag skulle träna inför det på ett betydligt smartare och mer långsiktigt sätt och jag skulle vara snällare mot mig själv vad gäller prestationen. Ingen är ju bäst på allt!
Men visst är det något i mig (som totalt orörlig höggravid) som vill utmana kroppen, psyket och min planeringsförmåga. Visst är jag sugen på att stå på startlinjen igen. Visst är det så…

Johanna Cook
Author

Min stora passion i livet är hälsa och träning. Det är det som den här bloggen handlar allra mest om. Jag springer distans i skogen, styrketränar på gymmet, inspirerar andra till aktivitet, kör intervaller på löpband och transportcyklar till jobbet. Älskar träningen och den energi som det ger mig. Med johannacook.se vill jag hemskt gärna dela med mig av min positiva syn på den härliga vardagen för en helt vanlig människa mitt i livet. Med ont om tid, varierad träning, smaskiga middagstips, bonusbarn och hälsosamma prioriteringar delar jag med mig av det jag anser vara värt att dela. Min önskan är att kunna inspirera till en enklare och mer välmående vardag.

6 Comments

  1. Haha så roligt. 😃 När jag var höggravid kände jag exakt samma. Både klassikern och framförallt attjag skulle börja tävla i crossfit. Jag älskar att träna men hatar att tävla och har en enda gång tävlat i nordiska mästerskapen för brandmän i h hatade (såklart) de oxå. Måste va nån form av akut längtan efter att va obegränsad som gör tt alla de där tankarna kommer mer och mer ju närmare förlossningen man kommer. 😂
    Hoppas er knodd kommer ut snart.
    Kram

    • Johanna Cook

      Haha, ja det är väl så. Jag känner mig väldigt låst just nu och kan inte göra en bråkdel av det jag normalt vill göra/gör. Jag gillar vanligtvis att tävla så det är inte riktigt någon nyhet men jag har en extra längtan att träna för tävling nu än tidigare… Den här kanonkulan jag besitter på magen den är underbar på så många sätt men nu får bebis gärna komma ut! 🙂 <3

Write A Comment