Påminnelse till mig själv:
När jag var 24 år (2010) flyttade jag från en småstad mitt i Sverige till huvudstaden. Inom ett år hade jag kommit igång ordentligt med träning och skaffat mig en personlig tränare som verkligen fick mig att fatta grejen med långsiktighet och att träna/leva/äta på ”rätt” sätt. Rätt för mig! Ytterligare ett år senare träffade jag Neil, mannen i mitt liv. Vi var varandras motsatser men med samma intressen. Jackpott!
Efter det har jag själv utbildat mig till personlig tränare/ kostrådgivare och ett tag arbetade jag typ 200% då jag kombinerade mitt vanliga ”människojobb” med mitt då nystartade egna företag. Ohållbart men väldigt skoj. Vi har flyttat ett par gånger, ägnat ett år till att planera bröllop, helrenoverat det hem vi bor i idag, åkt på ett gäng härliga resor och hunnit med att skaffa oss en fantastisk dotter. Under hela den här tiden har jag drivit blogg och uppdaterat läsare om mina dagar och främst min träning i kombination med tips och inspiration.
Nu, hösten 2016 sitter jag hemma med vår dotter. Med ett års föräldraledighet framför mig och funderar på vad tusan som hände. Allt går så snabbt och jag vill helst pausa lite då och då så en hinner med att njuta. Jag älskar livet, allt det bjudit på och allt som fortfarande bjuds.
Jag inser att vi just exakt nu befinner oss mitt i livet. Med små barn att älska, bostadsrätt att leva i, egna intressen att vårda och bilskatt att betala. Allt ska balanseras på ett bra sätt för att det hela ska fungera. Glöm för tusan inte att äta rätt, vara så snygg som möjligt och spara så mycket pengar det går samtidigt… skoja!
Mitt i livet. Livet är nu osv.
Vi skapar vår egen lycka. Det har jag länge sagt och står hårt fast vid. Alla dagar kan inte vara toppendagar men så länge grunden i ens vardag är fin så klarar en det mesta. Älska, skratta och njut av varandra. Ofta.
Livet ♥
2 Comments
åh, vart är gilleknappen när man behöver den?! 🙂
Jag kan bara hålla med. Ibland vill man verkligen bromsa. I alla fall liiiite. 🙂