Milstolpe - Jag klarade milen! ⋆ johannacook.se

Jag måste få skryta.  För jag är nämligen så galet glad och stolt över mig själv. Idag sprang jag min första mil i livet 2.0.  Livet efter graviditet och förlossning alltså, livet som mamma.

Det är (ganska långt) över ett år sedan jag sprang milen sist. Vad jag minns så var det precis innan jag plussade och fick veta att vi hade en bebis i magen, i sisådär vecka 5 eller så. Efter det blev det aldrig så långa distanser och ”redan” i vecka 17 lade jag ner helt med löpningen  som då var väldigt obekväm för mig.

I slutet av november, när Kira var 4.5 månader sprang jag mitt första löppass efter förlossningen och startade i och med det min väg tillbaka till löpformen. Jag har kämpat på med en smart plan och noga lyssnat på kroppen. Idag, ca 13 veckor senare, äntligen, sprang jag milen. En riktigt milstolpe. *fnissar högt åt min egen briljanta humor*

Kungsholmen

Uppladdningen

Jag var vrålpeppad redan igår och hade packat väskan noggrant och till och med planerat vad jag skulle äta till frukost. Och så kom natten. Med bebis. Som inte alls ville ge mamma den sömn hon hoppats på och behövde. Vid 3 gav jag upp och valde sovrummet där jag fick sova de sista timmarna i fred. Okej, gilla läget och anpassa tempot efter dagsformen. Jag bestämde mig ändå att försöka.

Genomförandet

Jag skulle säga att vädret var nästintill perfekt. Temperaturen runt nollan, kanske aningen för blåsigt men ändå okej, magiskt ljus på morgonkvisten och ett kungsholmen som för mig andas löpning. Jag kände mig lätt och hittade andningen snabbt. Överraskade mig själv med att slå bort alla negativa tankar och hela tiden justera teknik och tankebanor till det som fungerar bäst för mig. Vid 5 kilometer kände jag mig fortfarande stark och den lite mer kuperade delen av varvet återstod. Jag kämpade på och njöt av att återigen vara tillbaka på min älskade holme** i löparskorna. När jag närmade mig målet förvånades jag över att jag inte var så där vansinnigt slut som jag förväntat mig.

Delmålet avklarat

Klockan stannade på exakt 10km och tiden var långt bättre än jag ens hoppats. Jag hade hållt en jämn fart milen igenom. Endorfinerna sprutade ur öronen på mig. Förr var milen något jag sprang med lätthet på lunchrasten när jag behövde klämma in ett pass. Nu har det varit ett efterlängtat mål länge. Äntligen kan jag bocka av detta delmål på min väg mot halvmaraton. Jag är SÅ glad och stolt. Det ska jag fortsätta vara.

Tänk vad kroppen är cool. Att den har blivit så pass stark igen att jag kan springa en hel mil med finess. Jag längtar till nästa pass… Men först ska jag vila från löpningen i ett par dagar.
** Kungsholmen that is

Johanna Cook
Author

Min stora passion i livet är hälsa och träning. Det är det som den här bloggen handlar allra mest om. Jag springer distans i skogen, styrketränar på gymmet, inspirerar andra till aktivitet, kör intervaller på löpband och transportcyklar till jobbet. Älskar träningen och den energi som det ger mig. Med johannacook.se vill jag hemskt gärna dela med mig av min positiva syn på den härliga vardagen för en helt vanlig människa mitt i livet. Med ont om tid, varierad träning, smaskiga middagstips, bonusbarn och hälsosamma prioriteringar delar jag med mig av det jag anser vara värt att dela. Min önskan är att kunna inspirera till en enklare och mer välmående vardag.

10 Comments

  1. Grattis! Bra jobbat! Minns fortfarande känslan då jag sprang min första mil efter att jag började springa i vuxen ålder, så sjukt stolt jag var 🙂 Det ska man vara!

  2. Sååå coolt! Och du får ta den där lätta känslan som ett kvitto på att du gjort allt så rätt och bra för dig 😀 Heja dig Johanna!

Write A Comment