Jag och min man ⋆ johannacook.se

Eftersom det här inlägget verkar ha blivit väldigt uppskattat och flera av er har ytterligare funderingar så tänkte jag skriva lite mer i ämnet: privatliv. Jag förklarar en del i det länkade inlägget om hur vi, jag och min brittiska man, lever och hur vi planerar att leva i framtiden.
Linnéa undrade hur vi träffades och det kan jag berätta för er:
  Vi träffades för ganska så exakt 4 år sedan. Den 28e (eller egentligen den 29e) april 2012 på något så oromantiskt som krogen. Rättare sagt Soap bar i de fina delarna av Stockholm. Jag var där för första gången och hade på riktigt inte varit ute på väldigt länge innan dess (allt är relativt men för mig just då så var det lång tid utan utekväll), jag var trött på kroglivet (som jag under en period levde ganska hårt) och hade slutat att njuta av alkoholens rus, oanständiga förslag och trötta dagen-efter. Men just den här kvällen lagade jag trerätters middag hemma hos mig åt en vän, en vän som så gärna ville ut på Soap-bar då hon hade en fling med någon på stället. Jag hängde på och det tackar jag gudarna för att jag gjorde. En SÅ magiskt kul kväll hade vi. Vi drack champagne kvällen igenom och var så där löjligt lyckliga som en kan vara ibland när livet leker ni vet… min man

Jag minns exakt precis när jag såg honom första gången. Det var i kön in. Eller han köade och vi gick förbi (smidigt när kompisen känner vakten), jag sa redan då åt min vän att DÄR står det en riktig läckerbit (eller egentligen två, Neils vän Jon som var med honom är inte så tokig han heller). En stund senare möttes våra blickar inne på dansgolvet och det pirrade till ordentligt i magen på mig. Jag som inte ens var i närheten av att vara ute efter en kille (jag var så trött på dem!) blev plötsligt löjligt intresserad och vi började prata.
-” I´m English, have a 4 year old daughter and work as a postman” var hans egen första presentation av sig själv. INGET av det som jag direkt tidigare tänkt mig. Men oj så rätt ändå.

Vi inledde ett dejtande (på onsdagar och lördagar till att börja med, jag hade något för mig om att det skulle vara bra) och ganska så jätte direkt visste vi båda att det här var något som var riktigt bra. Vi var bra.
Efter bara 2 månader bestämde vi oss för att flytta ihop och ytterligare en månad senare hade min walk-in-closet (som var ett helt sovrum) förvandlats till ett flickrum för Neils dotter. Sakerna man gör för den (dem) man älskar. Neil är det absolut bästa som hänt mig. Med honom är jag en SÅ mycket bättre människa och han gör mitt liv enklare, härligare och mer meningsfullt än jag någonsin kunnat önska. En kan alltså träffa sitt livs kärlek på krogen, veta direkt att det är kärlek och lyckas med konststycket att leva lyckliga ihop trots totala olikheter i personlighet. Vi är världens bästa team!

min man

Jeanna vill veta mer om det jag skrev i ovan länkade inlägg om att vi ser olika på det här med det sociala livet. Att engelsmän (i allmänhet) är ganska olika oss svenskar när det kommer till det. Det jag menar är att vi svenskar har en förmåga att planera in sociala events och umgänge med andra (utanför sin egen familj) enbart på helgerna. Så fungerar inte riktigt engelsmännen utan de har ett mycket mer öppet sinne för spontanitet, sociala tillställningar och häng med vänner när som helst i veckan.
Neil har nämnt många gånger att det var svårt att anpassa sig till det ”svenska sättet” när det var så inrutat i honom att leva mer efter det engelska. Att han (och många med honom) därför har lättare att umgås med andra engelsmän som är mer stöpta i samma sociala form.
Jag får också intrycket av att engelsmän ofta har lättare att umgås prestigelöst än vi svenskar. Att de liksom inte behöver ”umgås” lika mycket även om de ses ofta och mycket. Vi svenskar planerar in aktiviteter och har en agenda för våra träffar medans engelsmännen mer ses enkelt och tar det för vad det är…. Kanske inte stämmer i alla lägen men det är uppfattningen jag får.

 

Author

Min stora passion i livet är hälsa och träning. Det är det som den här bloggen handlar allra mest om. Jag springer distans i skogen, styrketränar på gymmet, inspirerar andra till aktivitet, kör intervaller på löpband och transportcyklar till jobbet. Älskar träningen och den energi som det ger mig. Med johannacook.se vill jag hemskt gärna dela med mig av min positiva syn på den härliga vardagen för en helt vanlig människa mitt i livet. Med ont om tid, varierad träning, smaskiga middagstips, bonusbarn och hälsosamma prioriteringar delar jag med mig av det jag anser vara värt att dela. Min önskan är att kunna inspirera till en enklare och mer välmående vardag.

4 Comments

  1. Jag har en teori om den där sociala skillnaden mellan svenskar och engelskmän! Min erfarenhet är att svenskar är mycket mer personliga med sina vänner och vill prata mer intimt och då fungerar det inte att umgås i en grupp – för man vill ju inte sitta och prata om sina äktenskapsproblem (eller vad det nu är) med folk som man precis har träffat. Engelsmän är bättre på ytligt småprat, eller på att prata om generella händelser (politik, kultur, samhällsfrågor etc) och då kan vem som helst vara med. Jag har bott utomlands mycket (inklusive fyra år i England) och var ganska chockad när jag flyttade hem till Stockholm och kunde mötas av reaktionen ”vi kan inte gå på bio på torsdag för då skall jag gå på bio med en annan vän” när jag var van vid att man bara bjöd med alla som ville på bio.

  2. Åh, vilken härlig story! Att bara möta någon så och det bara blir så bra!! <3

    • Visst är det märkligt. När en minst anar det så bara händer det. Då är det bara att hänga på o njuta 😀

Write A Comment