Träning-arkiv ⋆ johannacook.se
Category

Träning

Category

Rubriken är en påminnelse lika mycket till mig som till dig.
En påminnelse om hur viktigt det är att variera träningen på ett eller annat sätt. Det innebär inte att en måste vara duktig på flera olika tränings-arenor men det innebär att hälsa och en hållbar kropp kräver viss typ av variation.

För mig, som älskar både styrketräning och löpning, är variationen vanligtvis ganska naturlig. För någon som exempelvis helhjärtat vill satsa på löpningen kan det vara svårt att få till den så viktiga styrketräningen. För någon som helst enbart tränar styrka på gymmet kan rörligheten förbises även om vi i grunden vet hur viktig den är för vår övriga träning.

Varför variera?

En konditionstränare behöver styrketräning för att hålla sig skadefri och för att utvecklas. En styrketränare behöver rörlighetsträning för bättre teknik och starkare kropp. En rörlighetstränare behöver både styrka och uthållighet som styrketräning och konditionsträning ger.

johanna

Kroppen är magiskt sammanhängande och små detaljer kan göra stor skillnad. Ökad rörlighet i en liten kroppsdel kan visa sig vara precis det du behöver för att komma vidare i din övriga träning. Ökad muskulatur i rumpan kan göra underverk för din löpning. Ökad kondition kan ge en enorm skjuts i både styrketräningen och i det vardagliga livet. Att vara enformig är sällan förenat med framgång även om det självklart kan vara en god idé att satsa mer på en specifik gren om en vill se de största resultaten. Men med det sagt så vill jag återigen påminna om att variationen är viktig och ger dig enorma fördelar i form av en hållbar kropp och en större utveckling.

Hur varierar jag just nu?

nja, inte så mycket som jag skulle önska. Just nu vill jag faktiskt helst bara springa. Jag gissar att lusten kommer sig av all löpning jag ”missat” det senaste året pga min fotskada. Nu när jag äntligen klarar av att bygga upp löpningen igen så vill jag bara ha mer mer mer. MEN, det är så viktigt att jag bromsar mig och påminner mig om att jag behöver min styrketräning också. Som komplement.
Jag har speciellt en muskel som gör sig väldigt påmind när den inte tränas som den ska. Gluteus medius, för den nördige, en av rumpmusklerna som sitter liksom lite åt höftsidan till, för den som behöver en mer mänsklig förklaring. Min högra medius har trilskats i många många år och jag måste vara väldigt duktig på att lägga in ordentlig träning för den om den inte ska påminna mig genom smärta.

Så. Nu ska jag råda bot på slarvet och återgå till min mer normala variation i träningen. Jag älskar ju trots allt blandningen ♥

Jag har spenderat helgen i Spanien. Bara jag och min mamma en långhelg. Magiskt och underbart på så många sätt.

Att som småbarnsförälder få chans att komma iväg i några dagar. Ladda om. Sova och bara vara ansvarslös för ett tag är guld och gör under för välmåendet. Min snart 2åring hade det fantastiskt hemma med sin grymma pappa medan mamman (jag) lyxade med min egen mamma i några lata dagar.

Inte bara lathet

Men jag var inte bara lat. Jag sprang en hel del också. YES!
Tre morgnar av tre möjliga sprang jag. Längs med platta raksträckor utmed saltsjön och genom vildvuxna åkrar. Magi i morgonsolen. Jag lyckades med att springa utan smärta och är så glad att foten tillåter mer och mer belastning nu. Äntligen. Mitt längsta pass sedan skadan skedde där nere på raksträckorna. Halleluja.

Det här innebär att det tänds ett litet hopp om min comeback vad gäller löpningen. Nu kanske kanske jag vågar tro att jag kan börja springa som jag önskar igen. Jag drömmer om lopp till hösten men vågar inte säga det högt ännu…

De här bleka benen blev aningen mörkare under resans gång. Jag gillar att slippa vara genomskinlig. Känns som om hela jag blir lite piggare med lite färg på kroppen. D-vitamin is tha shit!

Förutom löpning har vi sysslat med viktigheter som att sola, äta, cykla, göra manikyr, läsa och sova. Massor av sömn har det blivit och även om jag inte tror på att det fungerar att ”ta igen” förlorad sömn så känner jag ändå som om jag fått lite revansch på tiden då kira var mellan 6-18månader. Då vi inte sov speciellt mycket alls. Tänk att så få dagar kan göra så mycket… Tur att mamma min inte tackar nej till lite extra sömn trots att det var länge sedan (typ 30år sen…) hon hade en 2åring som stal hennes sömn.

Lyckligt lottad som fick njuta en sån underbar helg i Spanien. Behöver jag säga att jag sprack av längtan när jag närmade mig hemmet (med man och barn) igår kväll

 

Ja, jag är en sån morsa. En sån som utför lekparksträning. En sån som säkerligen föraktas av några, avundas av några och inspirerar några. En sån som går träningsklädd med barnet/barnen till lekplatsen och passar på att riva av några träningsövningar samtidigt som barnen roar sig bland gungor och rutschkanor. Thats me!

Igår.

Jag behövde vara hemma med Kira som hade en kort men hög febertopp i söndags och efter det inte visat ett enda  tecken på ofriskhet. Förskonade förskolan och väntade hemma en extra dag så klart, så som en önskar att alla gjorde. Men, hemma en extra dag med ett frisk barn – då behöver det rastas. Både barn och mamma.

Vi har lekparken 20 meter från tomten så vi hängde där i förmiddagssolen (innan eftermiddagsregnet kom). Kira hittade en buske där hon typ byggde bo (så gulligt!). Satt och sorterade stenar och rev ihop grenar. Och jag. Jag körde 5 övningar i 3 varv med hejarklack från busken.

Det behöver liksom inte vara svårare än så. Kira hängde på i en del övningar och lekte själv genom vissa. Älskar att kombinera tid för mig och tid med henne. Bästa!

Får du till träningen trots småbarnsår (eller andra vardagshinder?) De dagar då det är svårt, hur tänker du då?

Är du en morgontränare? Eller kanske en Lunchtränare? Kvällstränare?

Jag skulle utan att tänka svara morgontränare på frågan. Men vid närmare eftertanke så har jag inte morgontränat, mer än enstaka gånger, sedan jag blev mamma för 21 månader sedan. Gaaahhh! Vem är jag egentligen?

Jag vet ju att jag i hjärtat ÄR  en morgontränare och fullständigt älskar att starta dagen med rörelse och flås. Löpning eller styrketräning. Det är inte kul när klockan ringer, det är det inte, men så snart träningen är igång så vet jag, varje gång, att detta var rätt val!
Dagen får en fin start, jag mår bättre, blir piggare och orkar mer. Dessutom är det en härlig känsla att ha träningen klar. Och sedan finns ju en fin chans till extra rörelse under dagen om tillfälle skulle ges/tas.

Hur det kommer sig att jag slutade morgonträna trots att jag älskar det

Kiras första 1,5 år så var sömnen min prio. På olika sätt. Första 6 månaderna (då jag ammade) var vi vakna X antal gånger för mat under nätterna men sov läänge på morgnarna. Då blev träningen enkelt av men inte på morgonen eftersom vi då sov. När Kira var 6-15ish månader sov vi riktigt sopigt på nätterna och slutade med de långa sovmorgnarna. Jag är INTE en sån som ”klarar mig på 4 timmars osammanhängande sömn” så jag var mer eller mindre ett vrak vissa dagar och morgonträning var inte på tal. Snarare överlevnad.  Sedan började jag jobba och Kira började så småning om på förskolan. Där jag är den som lämnar nästan varje dag (Neil är alltså den som hämtar nästan varje dag). Och med det så försvann naturligt min chans till morgonträning…. tänkte jag.

Hur jag tänkt ta mig tillbaka

Men sen kom jag på att det där var ju bara min lata, ofokuserade  & aningen trötta sida som pratade. Jag kan VISST morgonträna. Det är väl bara att gå upp tidigare! Så nu är planen att återta min morgonträning. Den jag älskar så högt. Jag tänker att jag börjar med morgonträning 1-2 dagar i veckan den kommande tiden så får vi (familjen) utvärdera hur det fungerat efter det. Det är ju nämligen så att vi är två vuxna hemma hos oss som ska samsas om att träna på den tidiga timman. För oss är det viktigt att spendera tid tillsammans med varandra och barnen på eftermiddagarna/kvällarna när vi alla är vakna. Därför väljer vi att träna medan barnen sover på morgonen. WIN!