Resor & Äventyr-arkiv ⋆ johannacook.se
Category

Resor & Äventyr

Category
Jag har spenderat helgen i Spanien. Bara jag och min mamma en långhelg. Magiskt och underbart på så många sätt.

Att som småbarnsförälder få chans att komma iväg i några dagar. Ladda om. Sova och bara vara ansvarslös för ett tag är guld och gör under för välmåendet. Min snart 2åring hade det fantastiskt hemma med sin grymma pappa medan mamman (jag) lyxade med min egen mamma i några lata dagar.

Inte bara lathet

Men jag var inte bara lat. Jag sprang en hel del också. YES!
Tre morgnar av tre möjliga sprang jag. Längs med platta raksträckor utmed saltsjön och genom vildvuxna åkrar. Magi i morgonsolen. Jag lyckades med att springa utan smärta och är så glad att foten tillåter mer och mer belastning nu. Äntligen. Mitt längsta pass sedan skadan skedde där nere på raksträckorna. Halleluja.

Det här innebär att det tänds ett litet hopp om min comeback vad gäller löpningen. Nu kanske kanske jag vågar tro att jag kan börja springa som jag önskar igen. Jag drömmer om lopp till hösten men vågar inte säga det högt ännu…

De här bleka benen blev aningen mörkare under resans gång. Jag gillar att slippa vara genomskinlig. Känns som om hela jag blir lite piggare med lite färg på kroppen. D-vitamin is tha shit!

Förutom löpning har vi sysslat med viktigheter som att sola, äta, cykla, göra manikyr, läsa och sova. Massor av sömn har det blivit och även om jag inte tror på att det fungerar att ”ta igen” förlorad sömn så känner jag ändå som om jag fått lite revansch på tiden då kira var mellan 6-18månader. Då vi inte sov speciellt mycket alls. Tänk att så få dagar kan göra så mycket… Tur att mamma min inte tackar nej till lite extra sömn trots att det var länge sedan (typ 30år sen…) hon hade en 2åring som stal hennes sömn.

Lyckligt lottad som fick njuta en sån underbar helg i Spanien. Behöver jag säga att jag sprack av längtan när jag närmade mig hemmet (med man och barn) igår kväll

 

Ja, jag är en sån morsa. En sån som utför lekparksträning. En sån som säkerligen föraktas av några, avundas av några och inspirerar några. En sån som går träningsklädd med barnet/barnen till lekplatsen och passar på att riva av några träningsövningar samtidigt som barnen roar sig bland gungor och rutschkanor. Thats me!

Igår.

Jag behövde vara hemma med Kira som hade en kort men hög febertopp i söndags och efter det inte visat ett enda  tecken på ofriskhet. Förskonade förskolan och väntade hemma en extra dag så klart, så som en önskar att alla gjorde. Men, hemma en extra dag med ett frisk barn – då behöver det rastas. Både barn och mamma.

Vi har lekparken 20 meter från tomten så vi hängde där i förmiddagssolen (innan eftermiddagsregnet kom). Kira hittade en buske där hon typ byggde bo (så gulligt!). Satt och sorterade stenar och rev ihop grenar. Och jag. Jag körde 5 övningar i 3 varv med hejarklack från busken.

Det behöver liksom inte vara svårare än så. Kira hängde på i en del övningar och lekte själv genom vissa. Älskar att kombinera tid för mig och tid med henne. Bästa!

Får du till träningen trots småbarnsår (eller andra vardagshinder?) De dagar då det är svårt, hur tänker du då?

Glad Påsk eller Happy Easter
Nu ska här ätas ägg. Både riktiga och sånna gjorda av choklad. Det ska springas påskintervaller (jo då, det är planen!) och kramas extra med alla familjemedlemmar. Vi spenderar tid både hemma i huset och hemma på landet och hoppas få en hel del sol på näsan.

Planerade påskintervaller

Uppvärmning jogg 1000m
Tekniklöp ca 5 minuter – sprättsteg, hälkick, höga knän & tripping (googla!)
60sek ON – 60sek OFF x 10 (med det menar jag ordentlig tempolöpning vs riktigt lugn jogg)
Nedvarvning ca 500meter

Ett pass som frambringar svett och endorfiner men som samtidigt lämnar tid till annat som är viktigt under lediga dagar. Passar du på att springa något under påskhelgen?

 

Det hinner hända en hel del på 11 månader. Livet pågår och det kanske inte känns som att det är speciellt händelserikt men när en försöker få det på print så inser en att det visst händer grejer. För mig har de senaste 11 månaderna, som varit 100% bloggfria, inneburit stora förändringar i livet. Lycka,  en gnutta ångest och utveckling i en salig blandning.

Resor

Jag har varit iväg på 2 större resor. Båda till Spanien. Den första en vecka tillsammans med Kira och min mamma till träningshotellet Playitas. Wow vilken vecka. Kiras första solsemester och jag tränade MASSOR. Tror att jag fick ihop ca 10 pass på våra 7 dagar på plats. Inte illa för en småbarnsmamma.
Den andra resan bar av till mamma och pappas lägenhet i Torrevieja. Hela familjen och vi stannade i en hel månad. Ljuva liv! Mycket sol, pool, mat och gäster som avlöste varandra. Sangria, färska frukter och indisk take away. Gummibandsträning varje dag på terrassen och cykelturer med hela familjen in till stan då och då. En månad att minnas med varm själ resten av livet.resor

Träning

Jag skulle säga att min träning gått både bra och dåligt det senaste året. Ni läste ju ovan om min grymma träningsresa till Playitas och i slutet av maj åkte jag och familjen ner till Göteborg för att springa Göteborgsvarvet. Halvmarathon för andra gången i mitt liv. 10 månader efter förlossning och jag var SÅ pepp. Sprang ett fantastiskt lopp och var galet stolt över en tid snabbare än den jag sprang innan jag blev mamma. Jag hade tränat otroligt målinriktat och tydligen gjort många rätt.

Så… en vecka senare skadade jag mig ordentligt för första gången i mitt liv. Jag var på möhippa och tävlade i ”fångarna på fortet”, hoppade från en platå till en annan vilket var ett otroligt dumt beslut. Det slutade med ortopeden, grov stukning, spricka i foten och kryckor.  Än i dag är jag inte bra. Gick hos sjukgymnast varje vecka för behandling lääänge och hade benhårt löpförbud i ca 4 månader då jag fick börja springa i 30 sek. SUCK. Där kommer ångesten in. En hel sommar utan löpning är för mig en aningen sämre sommar. Tyvärr.

Nog om det tråkiga. Övrig träning, dvs styrketräning, har gått bra och jag har känt mig stark (om än väldigt orörlig i fotled vilket ställer till för övrig rörlighet i en del övningar – jobbar på det) och motiverad. Skulle säga att jag tränat ca 3 ggr i veckan efter skadan. Det är ungefär 2 ggr mindre än vad jag skulle önskat men när jag kan/ får springa igen så vet jag att det ordnar upp sig. Det är en så mycket lättillgängligare träningsform där jag befinner mig i livet just nu.
De senaste månaderna har däremot varit en stor zon av noll träning. Jag har varit SÅ sjuk. Kira går numera på förskola och jag får tydligen varenda jäkla sjukdom som härjar bland de små. De senaste 7 veckorna har jag haft förkylning, öroninflammation, halsfluss, Influensan och förkylning nr2. Nu återstår hostan från helvetet men jag ser ändå ljuset. göteborgsvarvet

Familj

Vår lilla dotter har fyllt ett år. ETT ÅR! Det gjorde hon när vi var nere i Spanien i juli. Jag har avslutat min föräldraledighet och återgått till jobbet. Galen omställning. Min man var hemma med Kira i ca 4 månader och såg till att hon blev ordentligt inskolad på förskolan i december. Vad jag känner inför förskolestart är ett avsnitt för sig. ÅNGEST här med. Hon är ju så liten. Nåja, för mig är hon det.
I övrigt mår vår lilla familj på 4 bra. Vi slåss mot tiden varje dag och försöker att spendera den så mycket vi kan tillsammans. Kira får tid i lekparken, Sienna får en massa fotbollstid och vi vuxna försöker att unna oss själva och varandra tid att träna.

Ett STORT steg i vårt familjeliv är att vi faktiskt gått och köpt hus. Det är väl vuxenpoäng om något?  Vi flyttade in i november och trivs fasligt bra. Jag älskar att vi kan erbjuda våra tjejer stora ytor, en liten gård och en gata som andas Bullerbyn. En närmiljö som lockar till lek och aktivitet och landetluft att andas. Värmdö är vår nya kommun ♥