Livet när det är som bäst-arkiv ⋆ johannacook.se
Category

Livet när det är som bäst

Category

Ja, jag är en sån morsa. En sån som utför lekparksträning. En sån som säkerligen föraktas av några, avundas av några och inspirerar några. En sån som går träningsklädd med barnet/barnen till lekplatsen och passar på att riva av några träningsövningar samtidigt som barnen roar sig bland gungor och rutschkanor. Thats me!

Igår.

Jag behövde vara hemma med Kira som hade en kort men hög febertopp i söndags och efter det inte visat ett enda  tecken på ofriskhet. Förskonade förskolan och väntade hemma en extra dag så klart, så som en önskar att alla gjorde. Men, hemma en extra dag med ett frisk barn – då behöver det rastas. Både barn och mamma.

Vi har lekparken 20 meter från tomten så vi hängde där i förmiddagssolen (innan eftermiddagsregnet kom). Kira hittade en buske där hon typ byggde bo (så gulligt!). Satt och sorterade stenar och rev ihop grenar. Och jag. Jag körde 5 övningar i 3 varv med hejarklack från busken.

Det behöver liksom inte vara svårare än så. Kira hängde på i en del övningar och lekte själv genom vissa. Älskar att kombinera tid för mig och tid med henne. Bästa!

Får du till träningen trots småbarnsår (eller andra vardagshinder?) De dagar då det är svårt, hur tänker du då?

Det finns en hel del saker som bara föräldrar slänger sig med. Sånt som absolut kan irritera och uttråka vilken barnlös som helst vid tillfällen (o yes, det har varit jag). Jag tänkte ge min syn på vissa typiska klyschor jag hört tidigare.

Livet har fått en ny mening

Ja men det här säger sig ju självt. Kanske till och med så tydligt att jag förstod det innan jag själv hade barn. Att livet ändras och meningen med den är solklart. Att det kan kännas så naturligt är dock nytt för mig.
Livet FÅR en ny mening men jag är ändå villig att trots föräldraskap erkänna att livet innan OCKSÅ hade en mening. Då handlade livet mer om mig (halleluja). Nu handlar livet ganska lite om mig…

Jag har inte tid att duscha

Det här har alltid irriterat mig. Vill du duscha så duscha för tusan. Sen kokm Kira och jag fortsatte att vara av samma åsikt. Det gick ju ypperligt medan hon var -6månader och låg och sprattlade lite gulligt på den plats man tidigare omsorgsfullt bäddat in henne. Sen blev hon vild och galen och mina åsikter om föräldrar som inte har samma duschmöjligheter längre ändrades. Jag blev en av dem. Typ. Det är fasen inte lätt att ta en dusch med hårtvätt och möjlig rakning när det far runt en aningen missnöjd, mycket uppmärksamhetskrävande vilde utanför dörren…. Och den som tror att man ju kan ha ungen i badrummet och underhålla under tiden har glömt att i de flesta badrum finns en toalett med mycket spännande lock och en toalettborste i perfekt höjd för barn på ca 80centimeter. Big nono!tv-tittarn…

Vänta du bara…

Jag skulle minsann inte låta vår dotter kolla speciellt mycket på tv innan 2års dagen. Jag skulle heller inte låta något som helst socker komma i närheten av henne innan 3. HA HA HA
Vi hade turen att få en UNDERBART glad och pigg liten tjej. Hon är på riktigt bäst på nästan alla sätt. Med undantaget att vi hennes levnadsmånader 6-16 inte fick mycket till sömn. Och att hon dessutom blev minst sagt petig  i maten. Vi har alltså fått kämpa ganska så hårt med 2 av de absolut viktigaste basbehoven. Mat och sömn.
Att hennes favoriträtter (läs: det enda hon äter. just nu. Det går lite i perioder) är leverpastejsmörgås, mandarin, bananpannkaka, blåbär, köttbullar, korv i alla former och pasta (snurrpasta, endast) med någon typ av sås är kanske inte det som gör mig lyckligast på jorden.

Grönsaker går FETbort trots att vi ihärdigt erbjudit sedan 5månaders ålder. Är hon dessutom sjuk, förkyld,  så äter hon absolut inget. INGET. Förutom möjligtvis en pepparkaka – Så. Då har det hänt! Det förbjudna. Vi har gett vår 1,5åring en pepparkaka. Bakad på socker. Så att hon ska få i sig någon form av energi… Fail?! I dont know. Hon älskar det i alla fall. Mammas lila gottegris.

Så jag säger som ALLA sa till oss. Vänta du bara….

 

Är du en morgontränare? Eller kanske en Lunchtränare? Kvällstränare?

Jag skulle utan att tänka svara morgontränare på frågan. Men vid närmare eftertanke så har jag inte morgontränat, mer än enstaka gånger, sedan jag blev mamma för 21 månader sedan. Gaaahhh! Vem är jag egentligen?

Jag vet ju att jag i hjärtat ÄR  en morgontränare och fullständigt älskar att starta dagen med rörelse och flås. Löpning eller styrketräning. Det är inte kul när klockan ringer, det är det inte, men så snart träningen är igång så vet jag, varje gång, att detta var rätt val!
Dagen får en fin start, jag mår bättre, blir piggare och orkar mer. Dessutom är det en härlig känsla att ha träningen klar. Och sedan finns ju en fin chans till extra rörelse under dagen om tillfälle skulle ges/tas.

Hur det kommer sig att jag slutade morgonträna trots att jag älskar det

Kiras första 1,5 år så var sömnen min prio. På olika sätt. Första 6 månaderna (då jag ammade) var vi vakna X antal gånger för mat under nätterna men sov läänge på morgnarna. Då blev träningen enkelt av men inte på morgonen eftersom vi då sov. När Kira var 6-15ish månader sov vi riktigt sopigt på nätterna och slutade med de långa sovmorgnarna. Jag är INTE en sån som ”klarar mig på 4 timmars osammanhängande sömn” så jag var mer eller mindre ett vrak vissa dagar och morgonträning var inte på tal. Snarare överlevnad.  Sedan började jag jobba och Kira började så småning om på förskolan. Där jag är den som lämnar nästan varje dag (Neil är alltså den som hämtar nästan varje dag). Och med det så försvann naturligt min chans till morgonträning…. tänkte jag.

Hur jag tänkt ta mig tillbaka

Men sen kom jag på att det där var ju bara min lata, ofokuserade  & aningen trötta sida som pratade. Jag kan VISST morgonträna. Det är väl bara att gå upp tidigare! Så nu är planen att återta min morgonträning. Den jag älskar så högt. Jag tänker att jag börjar med morgonträning 1-2 dagar i veckan den kommande tiden så får vi (familjen) utvärdera hur det fungerat efter det. Det är ju nämligen så att vi är två vuxna hemma hos oss som ska samsas om att träna på den tidiga timman. För oss är det viktigt att spendera tid tillsammans med varandra och barnen på eftermiddagarna/kvällarna när vi alla är vakna. Därför väljer vi att träna medan barnen sover på morgonen. WIN!

 

 

Jag är en person med ganska fasta principer. Jag tycker en hel massa och står oftast väldigt fast vid mina åsikter. Jag har blivit bättre (eller sämre, beroende på vem en frågar) på det på senare år, efter att jag träffat Neil, att tillåta mig ändra mig och att ta in fler synvinklar på saker som jag tidigare tyckt varit självklara.

Jag kan idag låta saker och ting passera utan att tvunget ha en (stark) åsikt i varje ämne. Jag kan idag backa och se helheten på ett annat sätt. Jag kan idag inse att i det hela stora så spelar inte alla mina principer så stor roll och det gör inget att rycka på dem ibland.

Träningen tillexempel

Planering har alltid varit (okej, det kommer troligtvis också alltid att vara) mitt signum. Jag planerar allt som planeras kan och jag mår så bra av att göra det. Träningen är ett praktexempel på hur jag ändå förändrat mig i och med att livet liksom kommit ”ivägen”.
Jag planerade ALLT vad gällde min träning in i minsta detalj. Förr. Jag långtidsplanerade, veckoplanerade och passplanerade varje minut av mina svettiga kommande timmar. ÄLSKADE det och fick ju, så här i efterhand, väldigt fina resultat av det.
Jag skulle minsann alltid vara en sån som planerade och ALDRIG frångick planeringen, för tro mig när jag säger att om jag förr planerat ett pass så var det enbart dödsfall eller ordentlig sjukdom som kunde få mig att avstå.

Idag:… Well, jag blev mamma och husägare… och heltidsarbetare*. Say no more.

Alla som känner mig vet att jag alltid say:er more så här kommer det ändå:
Livet, hör och häpna, förändrades även för planeringshitlern. Det ÄR ju faktiskt en svår ekvation att få ihop allt. I alla fall just nu. För herre vad lite tid jag har om jag jämför med när jag var Queen av planering. Då var det lätt att planera och hålla sig till det. Nu är det svårare. Jag säger inte att et är omöjligt för självklart går det men mina prioriteringar just nu är inte på planeringsdrottningens sida. Tyvärr.
Min högt älskade lilla avkomma tenderar att alltid hamna på första plats. Och jag tillåter det vara så. Hon är viktigast även om jag, i form av hennes mamma, också är viktig. Men jag tänker att det kommer, jag vet nämligen att min passion för både träning och planering inom en relativt kort framtid kommer att komma i fas igen. Jag känner det i mig. Det är liksom på gång.

löpning

Sammanfattning

Okej. Det jag ville ha sagt är alltså att livet är föränderligt och att det är okej. En behöver inte vara och göra på samma sätt alltid. Det är okej att ändra sig, göra annorlunda och tänka om. Det är lika okej att sedan bli den en en gång var (i mitt fall the Queen of planering, i synnerhet träningsplanering) igen.

Min träningsplanering förr:
5styrkepass i veckan uppdelat på olika muskelgrupper
4löppass i veckan uppdelat på distans, intervall och återhämtningsjogg

Min genomförda träning förr:
↑ Se ovan. VARJE pass blev av. ALLTID

Min träningsplanering de senaste halvåret:
2-3 styrkepass om jag får tid
1-2 löppass i rehabsyfte

Min genomförda träning det senaste halvåret (i snitt, väldigt sviktande pga div sjukdommar):
1-2 styrkepass i veckan för hela kroppen
0-1 jogg en riktigt bra vecka

Nu ser ju. Det går att få den mest envise att slappna av en aning. I det här fallet så är det inte så positivt men min framtidsförhoppning är att hamna någonstans mittemellan förr och nu vad gäller både planeringen och genomförandet av träningen. Jobbar på det.

Tur livet kan förändra en så att en kan förändras tillbaka

* Jag jobbar typ 92% och pendlar 10 timmar i veckan….