Tankar & funderingar-arkiv ⋆ johannacook.se
Category

Tankar & funderingar

Category

Nu har jag bestämt mig.

Jag prioriterar inte bloggen tillräckligt för att den ska kunna ha ett fortsatt värdigt liv. Önskar att jag kunde skriva att jag inte har tid eller lust men det är inte riktigt sant. Jag har egentligen tid (om jag bara valde bort en del annat) och jag har verkligen lust (men det finns ju lust till en massa andra saker OCKSÅ). Så sanningen är helt enkelt den att jag inte prioriterar bloggen så som den behöver bli prioriterad för att få finnas kvar.

Jag låter därför bloggen avslutas här och nu. Med en gnutta sorg och en hel massa kärlek till både er som läser, alla som tidigare läst (bloggen min var faktiskt riktigt stor för 5-6 år sedan!) och till själva innehållet som jag så  högt älskar.

Instagram – följ mig där

Jag är relativt aktiv på Instagram, i synnerhet InstaStories där jag delar med mig av allt möjligt som hör livet och träning till. Följ mig gärna där så kan vi ha en fortsatt kommunikation du och jag  ♥

@johannacook.se

Spara det gottiga

Bloggen kommer att ligga kvar fram till hösten och sedan tas bort.

Så ett tips till dig är att spara ner om det skulle vara något du vill ha tillgång till, så som ett recept eller kanske ett träningspass. Arkivet finns bara kvar några månader till…

Ha det fint. Det ska jag ha. PUSS

 

 

Jag undrar verkligen. Hur får folk ihop det?

Jobba heltid. Hämta & lämna barn på förskola/skola. Laga mat från grunden. Handla ekologiskt eller närproducerat. Städa hemmet. Träna regelbundet. Sopsortera. Träffa vänner med jämna mellanrum. Resa utomlands ett par gånger om året. Ha en stor men miljövänlig bil. Renovera och inreda i toppklass. Utöka sparkontot. Ha plats för spontanitet i kalendern & självklart vara 100% närvarande för familjemedlemmar och egot. Hela tiden.

Pju. Blir svettig av att ens tänka på allt som ska göras. Och nåde den som klagar – Vi ska vara tacksamma. Det får vi inte heller glömma.

Men var tar det stop för en vanlig människa mitt i livet?

Hur mycket orkar vi. Hur mycket hinner vi? Hur länge kan vi hålla på innan det blir mer pressat än kul? Vad väljer vi bort och vad accepteras av samhället att välja bort?

Jag måste erkänna att allt det ovanstående finns på min ”lista” av vad livet borde innehålla. Men jag vet ju också att det är fullständigt ohållbart att som ensam eller ens som duo fixa allt det där på dygnets 24 timmar. Veckans 168. OHÅLLBART och omöjligt.
Någonstans måste val göras och prioriteringar måste sättas. Men hur? Jag vet tamejtusan inte. Vet du?

Det är få vanliga (normalavlönade) människor som kan bolla allt på en och samma gång.

Vi, jag och min familj, kan sätta check på några av de ovanstående ”måstena” men långt ifrån alla. Jag jobbar inte riktigt heltid (men skulle behöva för att kunna genomföra exempelvis;utöka sparkontot, renovera och inreda i toppklass & ha en miljövänlig bil – stor har vi dock), och har inte tillräckligt med tid för att exempelvis; Träffa vänner med jämna mellanrum (snarare ojämna mellanrum), alltid laga mat från grunden eller ha plats för vidare mycket spontanitet i kalendern.

Köpa tid med pengar eller pengar med tid?

När allt kommer ikring så tror jag att det handlar om vad man värdesätter högst. Tid eller pengar. Jag själv är SÅ itudelad och det är nog därför jag har svårt att balansera detta på ett smidigt sätt.

Jag skulle kunna jobba mer, på bekostnad av tid, för att få mer pengar och i sin tur kunna resa, renovera, ta in extern hjälp osv… eller så köper jag mig tid för hem, familj och ego på bekostnad av pengar.

Hur tänker du? Får du ihop det så som du önskar?

Jag tror att för att inte hamna i banor av stress och press så måste vi acceptera att vi, de flesta av oss i alla fall, inte kan ha allt. Vi får välja. Prioritera. Och kanske periodisera. Jag tänker att var sak får ha sin tid. Det är inte rimligt att utöka sparkontot under småbarnsåren samtidigt som resor ska resas och hus ska renoveras. Acceptans och tålamod. Insikten om att ”alla andra” ju faktiskt inte heller klarar allt på en och samma gång. Tiden är knapp för de flesta av oss. Vi måste bara lära oss att anpassa livet så som fungerar bäst för just oss… svårt.

Jag är i valet och kvalet. Ska jag fortsätta skriva eller inte? Väger för och nackdelar och försöker att lista ut vad det är jag vill och vad det är ni vill. Det sistnämnda behöver jag er hjälp med att förstå!

Efter ett uppehåll på nästan ett år så är ju inte trafiken (läsarantalet) som Essingeleden i rusning direkt. Förståeligt. En måste ju jobba upp det igen, på tal om gårdagens inlägg om att starta på nytt

 

Fördelar:

Jag älskar att skriva och dela med mig av delar av livet
Jag ser det här som min lilla skatt, en bank av bilder, händelser och tips (även för eget syfte)
En utmaning att få upp läsarantalet igen
Kanske kan det leda till annat. Tänker i framtiden ta upp PTyrket, kanske utbilda mig, samarbeten av olika slag osv…

Nackdelar:

Tiden
Eventuellt fortsätta skriva för en väldigt liten (om än väldigt kär) läsarskara
♦  Risken att hamna i fällan: bloggångest – ”jag har inget att skriva om”

Jag vill ju liksom fortsätta. Så jag testar ett tag till. Men jag vill samtidigt veta vad DU vill läsa om. Snälla kommentera här i inlägget, skicka DM vis Instagram eller PM via facebook
Vad gillar du att läsa om? Livet i stort, träningstips, kost och recept, hur jag tränar eller mer familjerelaterat?

Jag är en person med ganska fasta principer. Jag tycker en hel massa och står oftast väldigt fast vid mina åsikter. Jag har blivit bättre (eller sämre, beroende på vem en frågar) på det på senare år, efter att jag träffat Neil, att tillåta mig ändra mig och att ta in fler synvinklar på saker som jag tidigare tyckt varit självklara.

Jag kan idag låta saker och ting passera utan att tvunget ha en (stark) åsikt i varje ämne. Jag kan idag backa och se helheten på ett annat sätt. Jag kan idag inse att i det hela stora så spelar inte alla mina principer så stor roll och det gör inget att rycka på dem ibland.

Träningen tillexempel

Planering har alltid varit (okej, det kommer troligtvis också alltid att vara) mitt signum. Jag planerar allt som planeras kan och jag mår så bra av att göra det. Träningen är ett praktexempel på hur jag ändå förändrat mig i och med att livet liksom kommit ”ivägen”.
Jag planerade ALLT vad gällde min träning in i minsta detalj. Förr. Jag långtidsplanerade, veckoplanerade och passplanerade varje minut av mina svettiga kommande timmar. ÄLSKADE det och fick ju, så här i efterhand, väldigt fina resultat av det.
Jag skulle minsann alltid vara en sån som planerade och ALDRIG frångick planeringen, för tro mig när jag säger att om jag förr planerat ett pass så var det enbart dödsfall eller ordentlig sjukdom som kunde få mig att avstå.

Idag:… Well, jag blev mamma och husägare… och heltidsarbetare*. Say no more.

Alla som känner mig vet att jag alltid say:er more så här kommer det ändå:
Livet, hör och häpna, förändrades även för planeringshitlern. Det ÄR ju faktiskt en svår ekvation att få ihop allt. I alla fall just nu. För herre vad lite tid jag har om jag jämför med när jag var Queen av planering. Då var det lätt att planera och hålla sig till det. Nu är det svårare. Jag säger inte att et är omöjligt för självklart går det men mina prioriteringar just nu är inte på planeringsdrottningens sida. Tyvärr.
Min högt älskade lilla avkomma tenderar att alltid hamna på första plats. Och jag tillåter det vara så. Hon är viktigast även om jag, i form av hennes mamma, också är viktig. Men jag tänker att det kommer, jag vet nämligen att min passion för både träning och planering inom en relativt kort framtid kommer att komma i fas igen. Jag känner det i mig. Det är liksom på gång.

löpning

Sammanfattning

Okej. Det jag ville ha sagt är alltså att livet är föränderligt och att det är okej. En behöver inte vara och göra på samma sätt alltid. Det är okej att ändra sig, göra annorlunda och tänka om. Det är lika okej att sedan bli den en en gång var (i mitt fall the Queen of planering, i synnerhet träningsplanering) igen.

Min träningsplanering förr:
5styrkepass i veckan uppdelat på olika muskelgrupper
4löppass i veckan uppdelat på distans, intervall och återhämtningsjogg

Min genomförda träning förr:
↑ Se ovan. VARJE pass blev av. ALLTID

Min träningsplanering de senaste halvåret:
2-3 styrkepass om jag får tid
1-2 löppass i rehabsyfte

Min genomförda träning det senaste halvåret (i snitt, väldigt sviktande pga div sjukdommar):
1-2 styrkepass i veckan för hela kroppen
0-1 jogg en riktigt bra vecka

Nu ser ju. Det går att få den mest envise att slappna av en aning. I det här fallet så är det inte så positivt men min framtidsförhoppning är att hamna någonstans mittemellan förr och nu vad gäller både planeringen och genomförandet av träningen. Jobbar på det.

Tur livet kan förändra en så att en kan förändras tillbaka

* Jag jobbar typ 92% och pendlar 10 timmar i veckan….