Tankar & funderingar-arkiv ⋆ johannacook.se
Category

Tankar & funderingar

Category

Jag är i valet och kvalet. Ska jag fortsätta skriva eller inte? Väger för och nackdelar och försöker att lista ut vad det är jag vill och vad det är ni vill. Det sistnämnda behöver jag er hjälp med att förstå!

Efter ett uppehåll på nästan ett år så är ju inte trafiken (läsarantalet) som Essingeleden i rusning direkt. Förståeligt. En måste ju jobba upp det igen, på tal om gårdagens inlägg om att starta på nytt

 

Fördelar:

Jag älskar att skriva och dela med mig av delar av livet
Jag ser det här som min lilla skatt, en bank av bilder, händelser och tips (även för eget syfte)
En utmaning att få upp läsarantalet igen
Kanske kan det leda till annat. Tänker i framtiden ta upp PTyrket, kanske utbilda mig, samarbeten av olika slag osv…

Nackdelar:

Tiden
Eventuellt fortsätta skriva för en väldigt liten (om än väldigt kär) läsarskara
♦  Risken att hamna i fällan: bloggångest – ”jag har inget att skriva om”

Jag vill ju liksom fortsätta. Så jag testar ett tag till. Men jag vill samtidigt veta vad DU vill läsa om. Snälla kommentera här i inlägget, skicka DM vis Instagram eller PM via facebook
Vad gillar du att läsa om? Livet i stort, träningstips, kost och recept, hur jag tränar eller mer familjerelaterat?

Jag är en person med ganska fasta principer. Jag tycker en hel massa och står oftast väldigt fast vid mina åsikter. Jag har blivit bättre (eller sämre, beroende på vem en frågar) på det på senare år, efter att jag träffat Neil, att tillåta mig ändra mig och att ta in fler synvinklar på saker som jag tidigare tyckt varit självklara.

Jag kan idag låta saker och ting passera utan att tvunget ha en (stark) åsikt i varje ämne. Jag kan idag backa och se helheten på ett annat sätt. Jag kan idag inse att i det hela stora så spelar inte alla mina principer så stor roll och det gör inget att rycka på dem ibland.

Träningen tillexempel

Planering har alltid varit (okej, det kommer troligtvis också alltid att vara) mitt signum. Jag planerar allt som planeras kan och jag mår så bra av att göra det. Träningen är ett praktexempel på hur jag ändå förändrat mig i och med att livet liksom kommit ”ivägen”.
Jag planerade ALLT vad gällde min träning in i minsta detalj. Förr. Jag långtidsplanerade, veckoplanerade och passplanerade varje minut av mina svettiga kommande timmar. ÄLSKADE det och fick ju, så här i efterhand, väldigt fina resultat av det.
Jag skulle minsann alltid vara en sån som planerade och ALDRIG frångick planeringen, för tro mig när jag säger att om jag förr planerat ett pass så var det enbart dödsfall eller ordentlig sjukdom som kunde få mig att avstå.

Idag:… Well, jag blev mamma och husägare… och heltidsarbetare*. Say no more.

Alla som känner mig vet att jag alltid say:er more så här kommer det ändå:
Livet, hör och häpna, förändrades även för planeringshitlern. Det ÄR ju faktiskt en svår ekvation att få ihop allt. I alla fall just nu. För herre vad lite tid jag har om jag jämför med när jag var Queen av planering. Då var det lätt att planera och hålla sig till det. Nu är det svårare. Jag säger inte att et är omöjligt för självklart går det men mina prioriteringar just nu är inte på planeringsdrottningens sida. Tyvärr.
Min högt älskade lilla avkomma tenderar att alltid hamna på första plats. Och jag tillåter det vara så. Hon är viktigast även om jag, i form av hennes mamma, också är viktig. Men jag tänker att det kommer, jag vet nämligen att min passion för både träning och planering inom en relativt kort framtid kommer att komma i fas igen. Jag känner det i mig. Det är liksom på gång.

löpning

Sammanfattning

Okej. Det jag ville ha sagt är alltså att livet är föränderligt och att det är okej. En behöver inte vara och göra på samma sätt alltid. Det är okej att ändra sig, göra annorlunda och tänka om. Det är lika okej att sedan bli den en en gång var (i mitt fall the Queen of planering, i synnerhet träningsplanering) igen.

Min träningsplanering förr:
5styrkepass i veckan uppdelat på olika muskelgrupper
4löppass i veckan uppdelat på distans, intervall och återhämtningsjogg

Min genomförda träning förr:
↑ Se ovan. VARJE pass blev av. ALLTID

Min träningsplanering de senaste halvåret:
2-3 styrkepass om jag får tid
1-2 löppass i rehabsyfte

Min genomförda träning det senaste halvåret (i snitt, väldigt sviktande pga div sjukdommar):
1-2 styrkepass i veckan för hela kroppen
0-1 jogg en riktigt bra vecka

Nu ser ju. Det går att få den mest envise att slappna av en aning. I det här fallet så är det inte så positivt men min framtidsförhoppning är att hamna någonstans mittemellan förr och nu vad gäller både planeringen och genomförandet av träningen. Jobbar på det.

Tur livet kan förändra en så att en kan förändras tillbaka

* Jag jobbar typ 92% och pendlar 10 timmar i veckan….

 

Jag som personlig tränare

Jag är utbildad personlig tränare. Utbildade mig för snart 6 år sedan och arbetade med klienter både på gym, utomhus och på distans i ca 3,5 år innan jag blev gravid och bestämde mig för att pausa. För mig handlar yrket om att ge. Ge 100% av sig själv och sin kunskap den tiden klienten har betalat för. Att sätta klienten först och lyssna. Anpassa efter behov, önskan och möjligheter både vad det gäller själva träningen, utvecklingen och det administrativa. Anledningen till att jag valde att pausa när jag blev gravid och livet för mig blev något helt nytt var just att jag inte kände att jag kommer att kunna ge ovanstående ALLT till varje klient medan jag själv utmanas privat med omställningar och nya prioriteringar i livet.

Nu hade jag möjlighet att pausa pga att jag OCKSÅ hade ett annat arbete som jag kunde luta mig tillbaka på. Min önskan, tanke och plan är att jag i framtiden ska plocka upp PT yrket igen. Troligtvis inte på heltid men något liknande som jag hade innan. För att det är min passion och det jag allra helst vill syssla med. Då är jag i mitt esse. _______________________________

Vad förväntar du dig av en PT?

När det går fel

Jag har en nära vän som för en tid sedan anlitade en PT på ett gym, en av de större kedjorna. De gjorde upp en plan på tillvägagångssätt med mål och syfte. 3 månader med 2 pass i veckan. Bra så!
När 2,5 månad gått hade det endast utförts 2-3 pass och en herrans massa avbokningar, bortförklaringar och dubbelbokningar från PT:ns sida. De få pass som ända blivit av hade varit roliga, fyllt sitt syfte men alla varit kapade med ca 10 minuter då PTn varit både sen till passen och avslutat tidigare.

Jag blir SÅ arg, ledsen och besviken på att det ens får gå till så.
Ska en PT inte vara en person att lita på? Självklart kan alla göra enstaka missar pga mänsklig men att gång på gång göra fel på ett sätt som drabbar klienter på ett olustigt sätt är långt ifrån okej.

Det tråkiga är att den här PTn är långt ifrån ensam att inte ta sitt yrke på allvar. Att inte ha en dialog med klienterna och att inte sätta dem främst. Klienter sominvesterar både stora pengar och mycket tid för sin hälsa.
Behöver jag tillägga att kostnaden för alla 3 månader (+en månad till eftersom ”uppdraget ju inte är slutfört”!!!) är dragna via autogiro av anläggningen…

Har ni varit med om någon PT som inte hållt måttet på något sätt? Snälla berätta

Slutsatsen jag kan dra av detta är att det räcker inte att en PT är bra på att träna människor. Hen måste också SE människan både innan, under och efter passet. Individanpassa och lyssna in vad som fungerar för just denne klient redan innan tecknat avtal. Hen behöver vara beredd att stå för eventuella misstag och räta till det som blivit fel. Passa tider och ställa upp för sin klient.

Förr var det här med träningsdagar vs vilodagar otroligt viktigt för mig. Jag planerade in veckan i minsta detalj och inget kunde stoppa mig från att genomföra mina planerade pass, typ. Det är långt ifrån Hur jag fungerar idag. Nu tränar jag när jag har lust, vilket iofs är ganska så ofta, men jag lägger ingen större vikt på hur många dagar i veckan jag tränar/vilar längre. Ibland blir det 6 träningsdagar och en vilodag och ibland blir det 4 träningsdagar och 3 vilodagar. Det blir som det blir och allra oftast är jag väldigt nöjd med det. 

Idag avbröt jag en något ”lång” viloperiod (för mig) efter tre dagar på raken men en löptur längs landsvägen hemma på landet. Att vila i tre dagar är länge för mig och inget jag helst gör, även om jag som sagt inte överplanerar längre. Jag mår bäst när jag får röra på mig helt enkelt och om jag håller mig frisk så är det sällan jag låter det gå så länge utan att varken löpträna eller styrketräna. 

Anledningen till jusst dessa tre vilodagar på raken var brutal träningsvärk efter lördagens Sthlm heartbeat och att jag i måndags drog ut en tand som tvingade mig till vila ett tag… inga konstigheter men det var skönt att röra på benen igen idag… 

Jag gillar vilodagar också. Tro inget annat. Vilodagar bygger, ger utrymme för annat skoj och tillåter längt till nästa träningspass.  

Planerar du in dina vilodagar eller blir det som det blir? Hur många vilodagar på raken är många vilodagar för dig?