Hälsa & Välmående-arkiv ⋆ johannacook.se
Category

Hälsa & Välmående

Category

Nu är den här. Våren. Äntligen. Eller?

För oss med allergi är våren ibland svårhanterad. En vill så mycket men begränsas en hel del. Tråkigt men bara att försöka göra det bästa av situationen. För mig är det absolut värsta med allergin att jag inte kan träna som jag önskar, att både känslan och resultaten av träningen (den som ens kan bli av) är väldigt mycket sämre än normalt. Det brukar starta någon gång i början av april men i år har det dröjt lite längre. Denna vecka kommer det dock smygandes trots att jag ätit tabletter förebyggande sedan februari enligt doktorns order.
Tabletter, spray och droppar är vardag under februari-aug för mig. Trist men jag gör vad som helst för att mildra symptomen.

Jag upplever att många är drabbade och som jag fått det på äldre dagar. kan det stämma? Jag har aldrig varit allergisk förrän jag flyttade till Stockholm 2010. Sammanträffande eller beror det på stadsmiljö?

Enorm trötthet
Kliande i ögon och näsa
Väldigt känslig mot äpple & stenfrukter (vilket jag inte är annars)
Rinnig näsa och öm hals Vid träning så tilltar problemen och sätter sig även på andningen. Jag upplever att energin och kraften i kroppen försämras en del de värsta dagarna och det är inte lika självklart att få till träningen.
Men. Det finns en del saker som en kan försöka tänka på när det kommer till träning och allergi. Som i alla fall förbättrat eländet för mig:

Förebygg ALLTID med tabletter långt innan säsongen börjar
Träna tidig morgon medan daggen fortfarande binder ner pollen
Tvätta håret när du varit ute mycket (ligg inte med pollen i håret på kudden!)
Träna inomhus de dagar då pollenhalterna är som högst (Håll koll på pollenkoll.se)
Undvik, så gott det går, att vara ute när det blåser

Hur värjer du dig bäst från allergins elaka klor?

Det finns en hel del saker som bara föräldrar slänger sig med. Sånt som absolut kan irritera och uttråka vilken barnlös som helst vid tillfällen (o yes, det har varit jag). Jag tänkte ge min syn på vissa typiska klyschor jag hört tidigare.

Livet har fått en ny mening

Ja men det här säger sig ju självt. Kanske till och med så tydligt att jag förstod det innan jag själv hade barn. Att livet ändras och meningen med den är solklart. Att det kan kännas så naturligt är dock nytt för mig.
Livet FÅR en ny mening men jag är ändå villig att trots föräldraskap erkänna att livet innan OCKSÅ hade en mening. Då handlade livet mer om mig (halleluja). Nu handlar livet ganska lite om mig…

Jag har inte tid att duscha

Det här har alltid irriterat mig. Vill du duscha så duscha för tusan. Sen kokm Kira och jag fortsatte att vara av samma åsikt. Det gick ju ypperligt medan hon var -6månader och låg och sprattlade lite gulligt på den plats man tidigare omsorgsfullt bäddat in henne. Sen blev hon vild och galen och mina åsikter om föräldrar som inte har samma duschmöjligheter längre ändrades. Jag blev en av dem. Typ. Det är fasen inte lätt att ta en dusch med hårtvätt och möjlig rakning när det far runt en aningen missnöjd, mycket uppmärksamhetskrävande vilde utanför dörren…. Och den som tror att man ju kan ha ungen i badrummet och underhålla under tiden har glömt att i de flesta badrum finns en toalett med mycket spännande lock och en toalettborste i perfekt höjd för barn på ca 80centimeter. Big nono!tv-tittarn…

Vänta du bara…

Jag skulle minsann inte låta vår dotter kolla speciellt mycket på tv innan 2års dagen. Jag skulle heller inte låta något som helst socker komma i närheten av henne innan 3. HA HA HA
Vi hade turen att få en UNDERBART glad och pigg liten tjej. Hon är på riktigt bäst på nästan alla sätt. Med undantaget att vi hennes levnadsmånader 6-16 inte fick mycket till sömn. Och att hon dessutom blev minst sagt petig  i maten. Vi har alltså fått kämpa ganska så hårt med 2 av de absolut viktigaste basbehoven. Mat och sömn.
Att hennes favoriträtter (läs: det enda hon äter. just nu. Det går lite i perioder) är leverpastejsmörgås, mandarin, bananpannkaka, blåbär, köttbullar, korv i alla former och pasta (snurrpasta, endast) med någon typ av sås är kanske inte det som gör mig lyckligast på jorden.

Grönsaker går FETbort trots att vi ihärdigt erbjudit sedan 5månaders ålder. Är hon dessutom sjuk, förkyld,  så äter hon absolut inget. INGET. Förutom möjligtvis en pepparkaka – Så. Då har det hänt! Det förbjudna. Vi har gett vår 1,5åring en pepparkaka. Bakad på socker. Så att hon ska få i sig någon form av energi… Fail?! I dont know. Hon älskar det i alla fall. Mammas lila gottegris.

Så jag säger som ALLA sa till oss. Vänta du bara….

 

Jag är i valet och kvalet. Ska jag fortsätta skriva eller inte? Väger för och nackdelar och försöker att lista ut vad det är jag vill och vad det är ni vill. Det sistnämnda behöver jag er hjälp med att förstå!

Efter ett uppehåll på nästan ett år så är ju inte trafiken (läsarantalet) som Essingeleden i rusning direkt. Förståeligt. En måste ju jobba upp det igen, på tal om gårdagens inlägg om att starta på nytt

 

Fördelar:

Jag älskar att skriva och dela med mig av delar av livet
Jag ser det här som min lilla skatt, en bank av bilder, händelser och tips (även för eget syfte)
En utmaning att få upp läsarantalet igen
Kanske kan det leda till annat. Tänker i framtiden ta upp PTyrket, kanske utbilda mig, samarbeten av olika slag osv…

Nackdelar:

Tiden
Eventuellt fortsätta skriva för en väldigt liten (om än väldigt kär) läsarskara
♦  Risken att hamna i fällan: bloggångest – ”jag har inget att skriva om”

Jag vill ju liksom fortsätta. Så jag testar ett tag till. Men jag vill samtidigt veta vad DU vill läsa om. Snälla kommentera här i inlägget, skicka DM vis Instagram eller PM via facebook
Vad gillar du att läsa om? Livet i stort, träningstips, kost och recept, hur jag tränar eller mer familjerelaterat?

Jag är en person med ganska fasta principer. Jag tycker en hel massa och står oftast väldigt fast vid mina åsikter. Jag har blivit bättre (eller sämre, beroende på vem en frågar) på det på senare år, efter att jag träffat Neil, att tillåta mig ändra mig och att ta in fler synvinklar på saker som jag tidigare tyckt varit självklara.

Jag kan idag låta saker och ting passera utan att tvunget ha en (stark) åsikt i varje ämne. Jag kan idag backa och se helheten på ett annat sätt. Jag kan idag inse att i det hela stora så spelar inte alla mina principer så stor roll och det gör inget att rycka på dem ibland.

Träningen tillexempel

Planering har alltid varit (okej, det kommer troligtvis också alltid att vara) mitt signum. Jag planerar allt som planeras kan och jag mår så bra av att göra det. Träningen är ett praktexempel på hur jag ändå förändrat mig i och med att livet liksom kommit ”ivägen”.
Jag planerade ALLT vad gällde min träning in i minsta detalj. Förr. Jag långtidsplanerade, veckoplanerade och passplanerade varje minut av mina svettiga kommande timmar. ÄLSKADE det och fick ju, så här i efterhand, väldigt fina resultat av det.
Jag skulle minsann alltid vara en sån som planerade och ALDRIG frångick planeringen, för tro mig när jag säger att om jag förr planerat ett pass så var det enbart dödsfall eller ordentlig sjukdom som kunde få mig att avstå.

Idag:… Well, jag blev mamma och husägare… och heltidsarbetare*. Say no more.

Alla som känner mig vet att jag alltid say:er more så här kommer det ändå:
Livet, hör och häpna, förändrades även för planeringshitlern. Det ÄR ju faktiskt en svår ekvation att få ihop allt. I alla fall just nu. För herre vad lite tid jag har om jag jämför med när jag var Queen av planering. Då var det lätt att planera och hålla sig till det. Nu är det svårare. Jag säger inte att et är omöjligt för självklart går det men mina prioriteringar just nu är inte på planeringsdrottningens sida. Tyvärr.
Min högt älskade lilla avkomma tenderar att alltid hamna på första plats. Och jag tillåter det vara så. Hon är viktigast även om jag, i form av hennes mamma, också är viktig. Men jag tänker att det kommer, jag vet nämligen att min passion för både träning och planering inom en relativt kort framtid kommer att komma i fas igen. Jag känner det i mig. Det är liksom på gång.

löpning

Sammanfattning

Okej. Det jag ville ha sagt är alltså att livet är föränderligt och att det är okej. En behöver inte vara och göra på samma sätt alltid. Det är okej att ändra sig, göra annorlunda och tänka om. Det är lika okej att sedan bli den en en gång var (i mitt fall the Queen of planering, i synnerhet träningsplanering) igen.

Min träningsplanering förr:
5styrkepass i veckan uppdelat på olika muskelgrupper
4löppass i veckan uppdelat på distans, intervall och återhämtningsjogg

Min genomförda träning förr:
↑ Se ovan. VARJE pass blev av. ALLTID

Min träningsplanering de senaste halvåret:
2-3 styrkepass om jag får tid
1-2 löppass i rehabsyfte

Min genomförda träning det senaste halvåret (i snitt, väldigt sviktande pga div sjukdommar):
1-2 styrkepass i veckan för hela kroppen
0-1 jogg en riktigt bra vecka

Nu ser ju. Det går att få den mest envise att slappna av en aning. I det här fallet så är det inte så positivt men min framtidsförhoppning är att hamna någonstans mittemellan förr och nu vad gäller både planeringen och genomförandet av träningen. Jobbar på det.

Tur livet kan förändra en så att en kan förändras tillbaka

* Jag jobbar typ 92% och pendlar 10 timmar i veckan….