Hälsa & Välmående-arkiv ⋆ johannacook.se
Category

Hälsa & Välmående

Category

Nu har jag bestämt mig.

Jag prioriterar inte bloggen tillräckligt för att den ska kunna ha ett fortsatt värdigt liv. Önskar att jag kunde skriva att jag inte har tid eller lust men det är inte riktigt sant. Jag har egentligen tid (om jag bara valde bort en del annat) och jag har verkligen lust (men det finns ju lust till en massa andra saker OCKSÅ). Så sanningen är helt enkelt den att jag inte prioriterar bloggen så som den behöver bli prioriterad för att få finnas kvar.

Jag låter därför bloggen avslutas här och nu. Med en gnutta sorg och en hel massa kärlek till både er som läser, alla som tidigare läst (bloggen min var faktiskt riktigt stor för 5-6 år sedan!) och till själva innehållet som jag så  högt älskar.

Instagram – följ mig där

Jag är relativt aktiv på Instagram, i synnerhet InstaStories där jag delar med mig av allt möjligt som hör livet och träning till. Följ mig gärna där så kan vi ha en fortsatt kommunikation du och jag  ♥

@johannacook.se

Spara det gottiga

Bloggen kommer att ligga kvar fram till hösten och sedan tas bort.

Så ett tips till dig är att spara ner om det skulle vara något du vill ha tillgång till, så som ett recept eller kanske ett träningspass. Arkivet finns bara kvar några månader till…

Ha det fint. Det ska jag ha. PUSS

 

 

Jag undrar verkligen. Hur får folk ihop det?

Jobba heltid. Hämta & lämna barn på förskola/skola. Laga mat från grunden. Handla ekologiskt eller närproducerat. Städa hemmet. Träna regelbundet. Sopsortera. Träffa vänner med jämna mellanrum. Resa utomlands ett par gånger om året. Ha en stor men miljövänlig bil. Renovera och inreda i toppklass. Utöka sparkontot. Ha plats för spontanitet i kalendern & självklart vara 100% närvarande för familjemedlemmar och egot. Hela tiden.

Pju. Blir svettig av att ens tänka på allt som ska göras. Och nåde den som klagar – Vi ska vara tacksamma. Det får vi inte heller glömma.

Men var tar det stop för en vanlig människa mitt i livet?

Hur mycket orkar vi. Hur mycket hinner vi? Hur länge kan vi hålla på innan det blir mer pressat än kul? Vad väljer vi bort och vad accepteras av samhället att välja bort?

Jag måste erkänna att allt det ovanstående finns på min ”lista” av vad livet borde innehålla. Men jag vet ju också att det är fullständigt ohållbart att som ensam eller ens som duo fixa allt det där på dygnets 24 timmar. Veckans 168. OHÅLLBART och omöjligt.
Någonstans måste val göras och prioriteringar måste sättas. Men hur? Jag vet tamejtusan inte. Vet du?

Det är få vanliga (normalavlönade) människor som kan bolla allt på en och samma gång.

Vi, jag och min familj, kan sätta check på några av de ovanstående ”måstena” men långt ifrån alla. Jag jobbar inte riktigt heltid (men skulle behöva för att kunna genomföra exempelvis;utöka sparkontot, renovera och inreda i toppklass & ha en miljövänlig bil – stor har vi dock), och har inte tillräckligt med tid för att exempelvis; Träffa vänner med jämna mellanrum (snarare ojämna mellanrum), alltid laga mat från grunden eller ha plats för vidare mycket spontanitet i kalendern.

Köpa tid med pengar eller pengar med tid?

När allt kommer ikring så tror jag att det handlar om vad man värdesätter högst. Tid eller pengar. Jag själv är SÅ itudelad och det är nog därför jag har svårt att balansera detta på ett smidigt sätt.

Jag skulle kunna jobba mer, på bekostnad av tid, för att få mer pengar och i sin tur kunna resa, renovera, ta in extern hjälp osv… eller så köper jag mig tid för hem, familj och ego på bekostnad av pengar.

Hur tänker du? Får du ihop det så som du önskar?

Jag tror att för att inte hamna i banor av stress och press så måste vi acceptera att vi, de flesta av oss i alla fall, inte kan ha allt. Vi får välja. Prioritera. Och kanske periodisera. Jag tänker att var sak får ha sin tid. Det är inte rimligt att utöka sparkontot under småbarnsåren samtidigt som resor ska resas och hus ska renoveras. Acceptans och tålamod. Insikten om att ”alla andra” ju faktiskt inte heller klarar allt på en och samma gång. Tiden är knapp för de flesta av oss. Vi måste bara lära oss att anpassa livet så som fungerar bäst för just oss… svårt.

Nu är den här. Våren. Äntligen. Eller?

För oss med allergi är våren ibland svårhanterad. En vill så mycket men begränsas en hel del. Tråkigt men bara att försöka göra det bästa av situationen. För mig är det absolut värsta med allergin att jag inte kan träna som jag önskar, att både känslan och resultaten av träningen (den som ens kan bli av) är väldigt mycket sämre än normalt. Det brukar starta någon gång i början av april men i år har det dröjt lite längre. Denna vecka kommer det dock smygandes trots att jag ätit tabletter förebyggande sedan februari enligt doktorns order.
Tabletter, spray och droppar är vardag under februari-aug för mig. Trist men jag gör vad som helst för att mildra symptomen.

Jag upplever att många är drabbade och som jag fått det på äldre dagar. kan det stämma? Jag har aldrig varit allergisk förrän jag flyttade till Stockholm 2010. Sammanträffande eller beror det på stadsmiljö?

Enorm trötthet
Kliande i ögon och näsa
Väldigt känslig mot äpple & stenfrukter (vilket jag inte är annars)
Rinnig näsa och öm hals Vid träning så tilltar problemen och sätter sig även på andningen. Jag upplever att energin och kraften i kroppen försämras en del de värsta dagarna och det är inte lika självklart att få till träningen.
Men. Det finns en del saker som en kan försöka tänka på när det kommer till träning och allergi. Som i alla fall förbättrat eländet för mig:

Förebygg ALLTID med tabletter långt innan säsongen börjar
Träna tidig morgon medan daggen fortfarande binder ner pollen
Tvätta håret när du varit ute mycket (ligg inte med pollen i håret på kudden!)
Träna inomhus de dagar då pollenhalterna är som högst (Håll koll på pollenkoll.se)
Undvik, så gott det går, att vara ute när det blåser

Hur värjer du dig bäst från allergins elaka klor?

Det finns en hel del saker som bara föräldrar slänger sig med. Sånt som absolut kan irritera och uttråka vilken barnlös som helst vid tillfällen (o yes, det har varit jag). Jag tänkte ge min syn på vissa typiska klyschor jag hört tidigare.

Livet har fått en ny mening

Ja men det här säger sig ju självt. Kanske till och med så tydligt att jag förstod det innan jag själv hade barn. Att livet ändras och meningen med den är solklart. Att det kan kännas så naturligt är dock nytt för mig.
Livet FÅR en ny mening men jag är ändå villig att trots föräldraskap erkänna att livet innan OCKSÅ hade en mening. Då handlade livet mer om mig (halleluja). Nu handlar livet ganska lite om mig…

Jag har inte tid att duscha

Det här har alltid irriterat mig. Vill du duscha så duscha för tusan. Sen kokm Kira och jag fortsatte att vara av samma åsikt. Det gick ju ypperligt medan hon var -6månader och låg och sprattlade lite gulligt på den plats man tidigare omsorgsfullt bäddat in henne. Sen blev hon vild och galen och mina åsikter om föräldrar som inte har samma duschmöjligheter längre ändrades. Jag blev en av dem. Typ. Det är fasen inte lätt att ta en dusch med hårtvätt och möjlig rakning när det far runt en aningen missnöjd, mycket uppmärksamhetskrävande vilde utanför dörren…. Och den som tror att man ju kan ha ungen i badrummet och underhålla under tiden har glömt att i de flesta badrum finns en toalett med mycket spännande lock och en toalettborste i perfekt höjd för barn på ca 80centimeter. Big nono!tv-tittarn…

Vänta du bara…

Jag skulle minsann inte låta vår dotter kolla speciellt mycket på tv innan 2års dagen. Jag skulle heller inte låta något som helst socker komma i närheten av henne innan 3. HA HA HA
Vi hade turen att få en UNDERBART glad och pigg liten tjej. Hon är på riktigt bäst på nästan alla sätt. Med undantaget att vi hennes levnadsmånader 6-16 inte fick mycket till sömn. Och att hon dessutom blev minst sagt petig  i maten. Vi har alltså fått kämpa ganska så hårt med 2 av de absolut viktigaste basbehoven. Mat och sömn.
Att hennes favoriträtter (läs: det enda hon äter. just nu. Det går lite i perioder) är leverpastejsmörgås, mandarin, bananpannkaka, blåbär, köttbullar, korv i alla former och pasta (snurrpasta, endast) med någon typ av sås är kanske inte det som gör mig lyckligast på jorden.

Grönsaker går FETbort trots att vi ihärdigt erbjudit sedan 5månaders ålder. Är hon dessutom sjuk, förkyld,  så äter hon absolut inget. INGET. Förutom möjligtvis en pepparkaka – Så. Då har det hänt! Det förbjudna. Vi har gett vår 1,5åring en pepparkaka. Bakad på socker. Så att hon ska få i sig någon form av energi… Fail?! I dont know. Hon älskar det i alla fall. Mammas lila gottegris.

Så jag säger som ALLA sa till oss. Vänta du bara….