Frågor & Svar-arkiv ⋆ johannacook.se
Category

Frågor & Svar

Category

Den här listan florerar, jag hittade den bland annat HÄR och HÄR. Älskar listor och hoppas att ni gillar att läsa dem lika mycket som jag gör. Så bra för att liksom ”lära känna” lite. Skrapa på mer än sånt som liksom vanligtvis kanske syns i bloggarna.

Tre saker jag ser fram emot:
Första riktiga löppasset jag kan göra efter förlossningen
Vår gemensamma resa till England i vinter
Att få vara med, iaktta och underlätta Kiras alla utvecklingsfaser.

Tre saker jag inte kan vara utan:
Familjen, men det är ju ingen ingen ”sak” så den får bli bonus
Frukost
Mobilen (hatar att jag måste skriva det)
Gymkortet

sconesfrukost

Tre saker jag hoppas blir verklighet:
Jag önskar att jag kommer att kunna springa som förr igen, gärna ännu bättre…
Att få blir tvåbarnsmamma (oh yes, hon som kanske inte ens ville ha barn alls för två år sen)
Att en vacker dag bli husägare…. möjligtvis radhusägare. Med ett ordentligt hemmagym.

Tre saker jag inte gillar:
Att vara energilös, oftast då pga sjukdom eller sömnlöshet/hungrig
Att mina två familjemedlemmar, modell stor och mellan, inte är lika förtjusta i gröna grejer på tallriken som jag
Ett stökigt/oundanplockat hem. Blir tokig och kan inte alls slappna av! (varsågod att ställa diagnos)

Tre saker jag blir lugn av:
När var sak är på sin plats (se ovan, diagnosen lever)
Levande ljus och färska snittblommor
Att vara ute i god tid

reflektioner

Tre saker jag blir stressad av:
Människor som lever i nuet och inte kan planera ens morgondagen
Om det jag tänkt mig av någon anledning inte går att genomföra, och jag inte har en plan B
När jag känner mig otillräcklig på något område

Tre saker jag ska göra i veckan:
Byta ett oanat antal blöjor, promenera långt och skeda med 10 veckor gamla Kira
Hänga med härliga bloggkollegor en heldag
Ta en tur 20mil till mamma och pappa för kräftmiddag och övernattning

Eftersom det här inlägget verkar ha blivit väldigt uppskattat och flera av er har ytterligare funderingar så tänkte jag skriva lite mer i ämnet: privatliv. Jag förklarar en del i det länkade inlägget om hur vi, jag och min brittiska man, lever och hur vi planerar att leva i framtiden.
Linnéa undrade hur vi träffades och det kan jag berätta för er:
  Vi träffades för ganska så exakt 4 år sedan. Den 28e (eller egentligen den 29e) april 2012 på något så oromantiskt som krogen. Rättare sagt Soap bar i de fina delarna av Stockholm. Jag var där för första gången och hade på riktigt inte varit ute på väldigt länge innan dess (allt är relativt men för mig just då så var det lång tid utan utekväll), jag var trött på kroglivet (som jag under en period levde ganska hårt) och hade slutat att njuta av alkoholens rus, oanständiga förslag och trötta dagen-efter. Men just den här kvällen lagade jag trerätters middag hemma hos mig åt en vän, en vän som så gärna ville ut på Soap-bar då hon hade en fling med någon på stället. Jag hängde på och det tackar jag gudarna för att jag gjorde. En SÅ magiskt kul kväll hade vi. Vi drack champagne kvällen igenom och var så där löjligt lyckliga som en kan vara ibland när livet leker ni vet… min man

Jag minns exakt precis när jag såg honom första gången. Det var i kön in. Eller han köade och vi gick förbi (smidigt när kompisen känner vakten), jag sa redan då åt min vän att DÄR står det en riktig läckerbit (eller egentligen två, Neils vän Jon som var med honom är inte så tokig han heller). En stund senare möttes våra blickar inne på dansgolvet och det pirrade till ordentligt i magen på mig. Jag som inte ens var i närheten av att vara ute efter en kille (jag var så trött på dem!) blev plötsligt löjligt intresserad och vi började prata.
-” I´m English, have a 4 year old daughter and work as a postman” var hans egen första presentation av sig själv. INGET av det som jag direkt tidigare tänkt mig. Men oj så rätt ändå.

Vi inledde ett dejtande (på onsdagar och lördagar till att börja med, jag hade något för mig om att det skulle vara bra) och ganska så jätte direkt visste vi båda att det här var något som var riktigt bra. Vi var bra.
Efter bara 2 månader bestämde vi oss för att flytta ihop och ytterligare en månad senare hade min walk-in-closet (som var ett helt sovrum) förvandlats till ett flickrum för Neils dotter. Sakerna man gör för den (dem) man älskar. Neil är det absolut bästa som hänt mig. Med honom är jag en SÅ mycket bättre människa och han gör mitt liv enklare, härligare och mer meningsfullt än jag någonsin kunnat önska. En kan alltså träffa sitt livs kärlek på krogen, veta direkt att det är kärlek och lyckas med konststycket att leva lyckliga ihop trots totala olikheter i personlighet. Vi är världens bästa team!

min man

Jeanna vill veta mer om det jag skrev i ovan länkade inlägg om att vi ser olika på det här med det sociala livet. Att engelsmän (i allmänhet) är ganska olika oss svenskar när det kommer till det. Det jag menar är att vi svenskar har en förmåga att planera in sociala events och umgänge med andra (utanför sin egen familj) enbart på helgerna. Så fungerar inte riktigt engelsmännen utan de har ett mycket mer öppet sinne för spontanitet, sociala tillställningar och häng med vänner när som helst i veckan.
Neil har nämnt många gånger att det var svårt att anpassa sig till det ”svenska sättet” när det var så inrutat i honom att leva mer efter det engelska. Att han (och många med honom) därför har lättare att umgås med andra engelsmän som är mer stöpta i samma sociala form.
Jag får också intrycket av att engelsmän ofta har lättare att umgås prestigelöst än vi svenskar. Att de liksom inte behöver ”umgås” lika mycket även om de ses ofta och mycket. Vi svenskar planerar in aktiviteter och har en agenda för våra träffar medans engelsmännen mer ses enkelt och tar det för vad det är…. Kanske inte stämmer i alla lägen men det är uppfattningen jag får.

 

Det här är ett inlägg som önskats av Mia som önskerubrik från det här inlägget. Det är roligt att få höra om vad just du intresserar er för att läsa om, fortsätt gärna önska! Det var många frågor i ett så jag skriver ut dem alla här så att ni förstår vad jag svarar på:

Hej,
Kan du inte skriva om hur det är att va gift med en engelsk man? Pratar ni svenska? Tror du ni alltid kommer bo i sverige? och hur hanr han kommit in i svenska samhället? Med jobb o så tänkte jag. Kulturskillnader osv?
Tack för en toóppen blogg!

Nu har ju jag aldrig varit gift med någon annan (än min engelsman) så jag har ju liksom inget att jämföra med, och det vill jag heller alltid någonsin ha. Det är fantastiskt (om än ibland irriterande) att vara gift med en engelsman.
Vi pratar olika språk hemma. Jag pratar svenska och Neil pratar engelska. Dock pratar han oftast svenska med sin dotter även om det blir mer och mer engelska dem emellan nu för tiden. Med vårt gemensamma barn kommer han att prata engelska från start. Vi vill så gärna ge vårt barn fina förutsättningar att bli flerspråkig direkt, vilken vinst i livet!
När vi träffades (alltså typ de första dejterna) pratade jag engelska med Neil, han erkände inte då för mig hur mycket svenska han faktiskt förstod. Det hajade jag ganska snabbt och övergick helt till svenskan vilket också gjort att hans svenska utvecklats enormt sedan vi träffades. Han kan alltså svenska superbra men väljer så klart helst sitt eget språk när det kommer till eget tal. Det är lättare att få fram sin egen personlighet med sitt eget modersmål.
Att vi pratar olika språk med varandra är inget vi alls reflekterar över själva men jag vet att en del andra reagerar och får väldigt svårt att veta hur de ska ingå ett samtal med oss.

Engelsman

Ja, jag tror att vi alltid kommer att bo i Sverige. I alla fall de närmsta 30 åren. Var vi väljer att bo som pensionärer har jag svårt att sia om nu men vi kommer med största sannolikhet aldrig att flytta till England i alla fall. Flyttar vi så ska det vara ett varmare land, det är vi mycket överens om.

Neil har bott i Sverige i 7år och vi har varit ett par i 4 av dem. I starten var det vad jag förstår inte helt lätt med jobb, han hade några småjobb innan han hittade ett fast på heltid och har jobbat där sedan dess. Att prata engelska i Sverige är inte direkt ett handikapp.
Kulturskillnader? Nja alltså, Neil är väldigt engelsk på många sätt trots att han faktiskt inte är speciellt förtjust i sitt hemland. Han älskar Sverige och det mesta med vårt land. När jag skriver att han är engelsk så menar jag mest hans kostvanor, hans sätt att vilja umgås med andra osv.

Bröllop

Jag hade aldrig gissat på att jag skulle träffa och gifta mig med en man från något annat land än Sverige, så blev det ändå tillslut och det har varit SÅ naturligt från sekund ett.
Den här engelsmannen är det absolut bästa som hänt mig. Han plockar fram sidor hos mig som jag trivs enormt med. Det är honom jag blev kär i vid första ögonkastet, honom jag hela tiden vetat att jag hör hemma hos. Han som jag ska spendera resten av mitt liv tillsammans med ♥

Det här är i grunden en träningsblogg. Jag skriver gärna även om min syn på kost, min vardag som vanlig tjej i mina bästa år (?) och allt som hör livet och hälsan till. Ibland fastnar en lätt i det som en själv gillar att läsa om (i andras bloggar) och det kanske inte alltid överensstämmer med vad just du trivs att läsa om. Därför skulle jag uppskatta massor om du ville tala om för mig vad du är intresserad av att läsa här hos mig. Vad är du nyfiken på?

önskerubrik

Skriv en önskerubrik eller två som du vill läsa om här i kommentarsfältet [klicka på den lilla pratbubblan nedan] så ska jag göra mitt allra bästa för att skriva inlägg om det du önskar. På så sätt kan jag lära känna dig bättre, genom att veta mer om vad som intresserar dig, och du kan lära känna mig bättre genom att ta del av mina tankar kring dina önskerubriker.