Framtida målsättningar

26 augusti, 2016

Jag tror att jag kanske nämnt det tidigare här i förbifarten. Mitt drömiska mål med träningen som jag hade redan innan förlossningen. Jag vågade inte riktigt sätta det som mål eftersom jag inte visste hur min förlossning (och sista delen av graviditeten) skulle bli men nu när jag vet att allt gick bra och nu när kroppen efter en tid börjat återhämta sig så pass att jag vågar mig på lite lättare träning igen vågar jag mer och mer tro på att den där drömiska målsättningen kan spikas som ett rikitgt, uttalat mål.

Vad jag menar med målsättning?

När en sätter upp mål, varesig det gäller träning eller annat i livet, så tycker jag att det ska vara väl genomtänkt. Först och främst måste det finnas en, ganska stark, vilja att klara målet. Utan riktig vilja kan det bli väldigt svårt att hålla motivationen uppe mer än ett kort tag. Du behöver också ha någon typ av plan på hur du ska klara din målsättning. Vad behöver du? Hur långt tid ska/kan det ta? Jag anser att målsättningen ska vara tuff men ändå realistisk.

En lätt målsättning kan vara en fin språngbräda inför tuffare typer längre fram, absolut, men fortsätt inte med de allt för lätta utmaningarna utan öka svårighetsgraden så också ditt självförtroende och din förmåga. Dock ska en målsättning alltid vara realistisk. Det ska finnas en chans att du klarar det, annars är risken att du tröttnar och sedan ser ner på din egna prestation även om du verkligen gjorde allt du kunde. Se till att din målsättning är rimlig så ska du se att du klarar det – med rätt mängd vilja och en smart plan.

målsättning

Vad är MIN målsättning då?!

Jag satsar på att springa Göteborgsvarvet i vår! Ett halvmaraton 10 månader efter att vår dotter kom till världen. Det är för mig ett väldigt högt uppsatt mål men fortfarande fullt genomförbart om bara kroppen är med på noterna så som jag önskar. Jag har vägt för och nackdelar med att sätta upp ett mål som detta och kommit fram till att jag är bäst när jag har något att jobba mot. Något som lockar.

Vad talar för mig? Jo, jag anser mig själv vara relativt vältränad i grunden. Jag tränade genom hela min graviditet även om just löpningen fick stå åt sidan efter vecka 17. Jag har tidigare sprungit ETT halvmaraton så jag vet hur det är även om jag inte alls är någon van långdistanslöpare. Och så är jag är en envis prick som sällan ger vika när jag har satt ett mål. Jag tror på mig själv!

Vad talar emot mig då? Det skulle väl vara den korta tid jag har på mg att gå från noll till halvmaraton. Även om det är 10 månadder efter förlossning så är det långt ifrån den tiden som jag har på mig att löpträna. Jag kommer inte att börja löpträna innan jag har hunnit stärka bäckenbotten (och ryggen) betydligt mer igen efter graviditet och förlossning. Vilket ger mig kanske mellan 4-5 månader på att gå från noll km löpning till dryga 21km. Genomförbart men tufft.
Det andra som kan komma att tala emot mig är om kroppen inte stärks i den takt jag hoppas och tror. Det händer massor av saker i kroppen i och med att en blir mamma och en ska aldrig ta något för givet.

målsättningNär kroppen är redo kommer jag att snöra på mig löparskorna och kämpa för att uppnå mitt mål. Fram tills dess ska jag smida på min smarta plan och jobba på fint med styrketräningen. Förhoppningsvis står jag där, redo, på startlinjen den 20e maj. Ännu mer förhoppningsvis springer jag med ett leende på läpparna över mållinjen samma dag…

Vad är din målsättning? 

2 träningspass jag minns

24 augusti, 2016
Jag har extremt många träningspass som är lagrade på den där speciella minnesplatsen i hjärtat. Träningspass som varit något utöver det vanliga och som jag ofta går tillbaka i tanken till, njuter av och saknar känslan. Jag trivs på den platsen, minnet av svettiga pass som nödvändigtvis inte varit de starkaste eller snabbaste men som ändå av olika anledningar fått stanna på den glittriga minnesplatsen för speciella träningstillfällen.

Ett av dem är en helt vanlig lunchträning för ganska precis ett år sedan. Förra sommaren. Då jag bestämt mig för att springa min vanliga runda runt Kungsholmen, 10 km. Kruxet var bara att det SPÖregnade och varje normal människa skulle ha tänkt om vad gällde lunchträningen men inte jag heller… Envis som synden gav jag mig naturligtvis ut ändå. Och Oj vilket pass jag fick. Jag har ingen aning om tiden, det är helt oviktigt, det fina med det hela var känslan. Den underbara känslan av att jag var grym. I regnet, springandes i vår vackra huvudstad ♥

johanna regnBild från regn-passet. Det kanske inte syns HUR extremt dyngsur jag var… men jag lovar er att jag kunde vrida ur varenda plagg jag hade på kroppen. 

Ett annat pass som har en speciell plats i minnet är ett av alla våra styrkepass å det fina gymmet under vår bröllopsresa. Et styrkepass då jag fokuserade på axlar och mage. Fråga mig egentligen inte varför just det passet har fastnat så i minnet men jag skulle tro att det handlade om att jag kände mig stark, väldigt kär och var på en magisk plats. Jag mins att det var ett morgonpass och att vi genomförde varje övning tillsammans, den ena vilade medan den andre körde sitt set. Jag minns också det efterkommande träningsvärken och lyckan då vi efter passet gick loss på frukostbuffén. Att träna tillsammans är alltid ett fint recept för lyckade träningspass.

johannaBara jag och min man ensamma på hotellets grymma gym. En varm morgon i Grekland 2015.

Har du några speciella träningspass som du minns lite extra?

Första ”riktiga” träningspasset

22 augusti, 2016

Jag jobbar mig sakta men säkert mot en starkare kropp igen. Igår var jag med familjen på löparbanan när de sprang och jag passade på att själv jogga ett varv (400 meter) vilket kändes helt toppen och jag var så enormt lycklig när jag klarade det så fint. Utan smärta och med god aktivering hela vägen. Lätt tillfredsställd nu för tiden.

Just nu precis har jag också genomfört det första ”riktiga” träningspasset sedan Kira kom till oss. Ett litet mini-pass här hemma i vardagsrummet. Ack så härligt och tungt för en nyförlöst. Jag valde 5 övningar som jag genomförde i 2 set. Det fick räcka då jag kämpar med att ta myrsteg i allt jag gör just nu. Jag SKA vara smart och inte bli för girig med träningen bara för att det känns bra. Smart först! träning
Passet:
Häng i räcke 30sek x 2

Armhävningar på tå 10 x 2
Knäböj 15 x 2
Tåhävningar 12 x2 
Utfall (grunda) 5 (på varje ben) x 2

armhävning på knä

utfall

Enkelt och smidigt att utföra när den lilla sover gott. Jag är nöjd och ska senare under dagen ta mig ut på en promenad. Älskar att jag snart ska kliva in på gymmet igen. Sakta och lugnt såklart men ändå. Tänk att få andas gymluft igen! Woop woop. 

Familjetrip till kolmården

19 augusti, 2016

Vi startade veckan med två dagar och en hotellnatt på Kolmården. Något jag skulle rekommendera alla barnfamiljer (eller bara djurintresserade vuxna) att unna sig någon gång. En super fin semester i semestern  (föräldraledigheten?!) fick vi och jag tänkte mig en sammanfattning i listform åt er.

kolmården

Snabbast: Wildfire, den enorma berg och dal banan i trä. WOW alltså så snabbt det gick.  Åkte med 8åringen som var livrädd och jag gjorde allt för att inte visa min egen rädsla. Det gick bra. Jag åkte inte igen medan hon åkte tre gånger till. Haha!

Bästa: Våra underbara barn som båda skötte sig mer än exemplariskt. Den ena var glad och superpigg hela tiden, den andra var glad och sov mest hela tiden. Älsk!

Godast: Rödingen som serverades på hotellets restaurang tätt följt av mjukglassen med hallon/lakrits strössel som intogs på måndagseftermiddagen.

Vackrast: Jag diggar zebror och fascineras av deras härliga mönster. Det finns mycket vackert i en djurpark men jag väljer nog ändå de randiga kompisarna.

kolmården zebra

Jobbigast: Getingarna. Utan konkurrens. De var ÖVERALLT och efter första halvtimmen så trodde jag att jag skulle bli tokig. Tillslut vande vi oss lite men allt hade varit 100%  toppen om det inte varit för de små otygen. Usch!

Coolast: Delfinerna. Att de kan lära sig såna konster och leverera en sån show tillsammans med de fina delfinskötarna. Så stora djur och ändå så graciösa.

Tröttast: Våran Kira som sov sig genom hela dag 1 i bärsjalen och hela dag 2 i vagnen. Med vakna stunder för intag av mat såklart. Hon trivdes som fisken…

kolmården hotellet

Mysigast: Hotellrum med havsutsikt. Att få vakna upp (efter en natt med fin sömn), dra upp gardinerna och supa in den vackra utsikten. Det är mysfaktor det.

Roligaste: Fågeln Melker(?!) som under fågelshowen inte alls var lydig utan körde sitt eget race (eller var det kanske uppgjort?!). Vandrade runt i publiken och fick de flesta att dra på smilbanden.

Svettigast: Alla backarna att gå i med vagn! Annars var det dag 2 då träningskläderna åkte på och jag och 8åringen gick loss ett tag i den stora lekparken. Vi klättrade (högt!) i nät, snurrade på diverse snurror, gick balansgång och försökte oss på armgång, avslutade med familjegungning.

Härligast: Jag skulle säga linbanan Safari. Där fick vi en egen korg och fick se många av alla de tuffaste djuren uppifrån. En mysig stund för oss 4 att njuta av djurparken. Eftersom vi kom in i parken från hotellets entré så var vi framme vid linbanan tidigt och slapp köa (som jag vet att vi gjorde LÄNGE sist).

kolmården safari

Smartast: På tal om köer så måste det ha varit datumet vi valde att åka. Det var lite folk och kändes aldrig speciellt fullt. Lugn stämning och ganska så perfekt väder, Inget regn och heller inte för varmt. Toppen.

Lyckligast: Jag! Då jag vågade mig på en kort löptävling med 8åringen på ca 100 meter upp för en backe. Jag förlorade naturligtvis men ingen har varit gladare än jag över att klara av att springa överhuvudtaget och känt att kroppen svarade fint. Äkta lycka.

kolmården