johannacook.se ⋆ Träningsglädje!

Nu är den här. Våren. Äntligen. Eller?

För oss med allergi är våren ibland svårhanterad. En vill så mycket men begränsas en hel del. Tråkigt men bara att försöka göra det bästa av situationen. För mig är det absolut värsta med allergin att jag inte kan träna som jag önskar, att både känslan och resultaten av träningen (den som ens kan bli av) är väldigt mycket sämre än normalt. Det brukar starta någon gång i början av april men i år har det dröjt lite längre. Denna vecka kommer det dock smygandes trots att jag ätit tabletter förebyggande sedan februari enligt doktorns order.
Tabletter, spray och droppar är vardag under februari-aug för mig. Trist men jag gör vad som helst för att mildra symptomen.

Jag upplever att många är drabbade och som jag fått det på äldre dagar. kan det stämma? Jag har aldrig varit allergisk förrän jag flyttade till Stockholm 2010. Sammanträffande eller beror det på stadsmiljö?

Enorm trötthet
Kliande i ögon och näsa
Väldigt känslig mot äpple & stenfrukter (vilket jag inte är annars)
Rinnig näsa och öm hals Vid träning så tilltar problemen och sätter sig även på andningen. Jag upplever att energin och kraften i kroppen försämras en del de värsta dagarna och det är inte lika självklart att få till träningen.
Men. Det finns en del saker som en kan försöka tänka på när det kommer till träning och allergi. Som i alla fall förbättrat eländet för mig:

Förebygg ALLTID med tabletter långt innan säsongen börjar
Träna tidig morgon medan daggen fortfarande binder ner pollen
Tvätta håret när du varit ute mycket (ligg inte med pollen i håret på kudden!)
Träna inomhus de dagar då pollenhalterna är som högst (Håll koll på pollenkoll.se)
Undvik, så gott det går, att vara ute när det blåser

Hur värjer du dig bäst från allergins elaka klor?

Ja, jag är en sån morsa. En sån som utför lekparksträning. En sån som säkerligen föraktas av några, avundas av några och inspirerar några. En sån som går träningsklädd med barnet/barnen till lekplatsen och passar på att riva av några träningsövningar samtidigt som barnen roar sig bland gungor och rutschkanor. Thats me!

Igår.

Jag behövde vara hemma med Kira som hade en kort men hög febertopp i söndags och efter det inte visat ett enda  tecken på ofriskhet. Förskonade förskolan och väntade hemma en extra dag så klart, så som en önskar att alla gjorde. Men, hemma en extra dag med ett frisk barn – då behöver det rastas. Både barn och mamma.

Vi har lekparken 20 meter från tomten så vi hängde där i förmiddagssolen (innan eftermiddagsregnet kom). Kira hittade en buske där hon typ byggde bo (så gulligt!). Satt och sorterade stenar och rev ihop grenar. Och jag. Jag körde 5 övningar i 3 varv med hejarklack från busken.

Det behöver liksom inte vara svårare än så. Kira hängde på i en del övningar och lekte själv genom vissa. Älskar att kombinera tid för mig och tid med henne. Bästa!

Får du till träningen trots småbarnsår (eller andra vardagshinder?) De dagar då det är svårt, hur tänker du då?

Det finns en hel del saker som bara föräldrar slänger sig med. Sånt som absolut kan irritera och uttråka vilken barnlös som helst vid tillfällen (o yes, det har varit jag). Jag tänkte ge min syn på vissa typiska klyschor jag hört tidigare.

Livet har fått en ny mening

Ja men det här säger sig ju självt. Kanske till och med så tydligt att jag förstod det innan jag själv hade barn. Att livet ändras och meningen med den är solklart. Att det kan kännas så naturligt är dock nytt för mig.
Livet FÅR en ny mening men jag är ändå villig att trots föräldraskap erkänna att livet innan OCKSÅ hade en mening. Då handlade livet mer om mig (halleluja). Nu handlar livet ganska lite om mig…

Jag har inte tid att duscha

Det här har alltid irriterat mig. Vill du duscha så duscha för tusan. Sen kokm Kira och jag fortsatte att vara av samma åsikt. Det gick ju ypperligt medan hon var -6månader och låg och sprattlade lite gulligt på den plats man tidigare omsorgsfullt bäddat in henne. Sen blev hon vild och galen och mina åsikter om föräldrar som inte har samma duschmöjligheter längre ändrades. Jag blev en av dem. Typ. Det är fasen inte lätt att ta en dusch med hårtvätt och möjlig rakning när det far runt en aningen missnöjd, mycket uppmärksamhetskrävande vilde utanför dörren…. Och den som tror att man ju kan ha ungen i badrummet och underhålla under tiden har glömt att i de flesta badrum finns en toalett med mycket spännande lock och en toalettborste i perfekt höjd för barn på ca 80centimeter. Big nono!tv-tittarn…

Vänta du bara…

Jag skulle minsann inte låta vår dotter kolla speciellt mycket på tv innan 2års dagen. Jag skulle heller inte låta något som helst socker komma i närheten av henne innan 3. HA HA HA
Vi hade turen att få en UNDERBART glad och pigg liten tjej. Hon är på riktigt bäst på nästan alla sätt. Med undantaget att vi hennes levnadsmånader 6-16 inte fick mycket till sömn. Och att hon dessutom blev minst sagt petig  i maten. Vi har alltså fått kämpa ganska så hårt med 2 av de absolut viktigaste basbehoven. Mat och sömn.
Att hennes favoriträtter (läs: det enda hon äter. just nu. Det går lite i perioder) är leverpastejsmörgås, mandarin, bananpannkaka, blåbär, köttbullar, korv i alla former och pasta (snurrpasta, endast) med någon typ av sås är kanske inte det som gör mig lyckligast på jorden.

Grönsaker går FETbort trots att vi ihärdigt erbjudit sedan 5månaders ålder. Är hon dessutom sjuk, förkyld,  så äter hon absolut inget. INGET. Förutom möjligtvis en pepparkaka – Så. Då har det hänt! Det förbjudna. Vi har gett vår 1,5åring en pepparkaka. Bakad på socker. Så att hon ska få i sig någon form av energi… Fail?! I dont know. Hon älskar det i alla fall. Mammas lila gottegris.

Så jag säger som ALLA sa till oss. Vänta du bara….

 

Är du en morgontränare? Eller kanske en Lunchtränare? Kvällstränare?

Jag skulle utan att tänka svara morgontränare på frågan. Men vid närmare eftertanke så har jag inte morgontränat, mer än enstaka gånger, sedan jag blev mamma för 21 månader sedan. Gaaahhh! Vem är jag egentligen?

Jag vet ju att jag i hjärtat ÄR  en morgontränare och fullständigt älskar att starta dagen med rörelse och flås. Löpning eller styrketräning. Det är inte kul när klockan ringer, det är det inte, men så snart träningen är igång så vet jag, varje gång, att detta var rätt val!
Dagen får en fin start, jag mår bättre, blir piggare och orkar mer. Dessutom är det en härlig känsla att ha träningen klar. Och sedan finns ju en fin chans till extra rörelse under dagen om tillfälle skulle ges/tas.

Hur det kommer sig att jag slutade morgonträna trots att jag älskar det

Kiras första 1,5 år så var sömnen min prio. På olika sätt. Första 6 månaderna (då jag ammade) var vi vakna X antal gånger för mat under nätterna men sov läänge på morgnarna. Då blev träningen enkelt av men inte på morgonen eftersom vi då sov. När Kira var 6-15ish månader sov vi riktigt sopigt på nätterna och slutade med de långa sovmorgnarna. Jag är INTE en sån som ”klarar mig på 4 timmars osammanhängande sömn” så jag var mer eller mindre ett vrak vissa dagar och morgonträning var inte på tal. Snarare överlevnad.  Sedan började jag jobba och Kira började så småning om på förskolan. Där jag är den som lämnar nästan varje dag (Neil är alltså den som hämtar nästan varje dag). Och med det så försvann naturligt min chans till morgonträning…. tänkte jag.

Hur jag tänkt ta mig tillbaka

Men sen kom jag på att det där var ju bara min lata, ofokuserade  & aningen trötta sida som pratade. Jag kan VISST morgonträna. Det är väl bara att gå upp tidigare! Så nu är planen att återta min morgonträning. Den jag älskar så högt. Jag tänker att jag börjar med morgonträning 1-2 dagar i veckan den kommande tiden så får vi (familjen) utvärdera hur det fungerat efter det. Det är ju nämligen så att vi är två vuxna hemma hos oss som ska samsas om att träna på den tidiga timman. För oss är det viktigt att spendera tid tillsammans med varandra och barnen på eftermiddagarna/kvällarna när vi alla är vakna. Därför väljer vi att träna medan barnen sover på morgonen. WIN!

 

 

Jag är i valet och kvalet. Ska jag fortsätta skriva eller inte? Väger för och nackdelar och försöker att lista ut vad det är jag vill och vad det är ni vill. Det sistnämnda behöver jag er hjälp med att förstå!

Efter ett uppehåll på nästan ett år så är ju inte trafiken (läsarantalet) som Essingeleden i rusning direkt. Förståeligt. En måste ju jobba upp det igen, på tal om gårdagens inlägg om att starta på nytt

 

Fördelar:

Jag älskar att skriva och dela med mig av delar av livet
Jag ser det här som min lilla skatt, en bank av bilder, händelser och tips (även för eget syfte)
En utmaning att få upp läsarantalet igen
Kanske kan det leda till annat. Tänker i framtiden ta upp PTyrket, kanske utbilda mig, samarbeten av olika slag osv…

Nackdelar:

Tiden
Eventuellt fortsätta skriva för en väldigt liten (om än väldigt kär) läsarskara
♦  Risken att hamna i fällan: bloggångest – ”jag har inget att skriva om”

Jag vill ju liksom fortsätta. Så jag testar ett tag till. Men jag vill samtidigt veta vad DU vill läsa om. Snälla kommentera här i inlägget, skicka DM vis Instagram eller PM via facebook
Vad gillar du att läsa om? Livet i stort, träningstips, kost och recept, hur jag tränar eller mer familjerelaterat?